Snörvel

Jag är, som ni alla vet, bra på en väldans massa saker. Det är nästan så att folk blir lite förbannade på mig när jag bara vinner och vinner och vinner. Tyvärr är det sådant ni får leva med, för jag kan meddela att jag är dålig på vissa saker också, och på dessa saker är jag jävligt dålig.

Att vara sjuk är en av dessa saker. Jag blir till en kvidande, självföraktlig liten boll vars ögon bara blir vattnigare och vattnigare och vars stolthet försvinner ungefär lika fort som dess potentiella energi vid tapp. Fy fan.

Jag snörvlar och nyser och nyser och snörvlar. Jag gör av med en årsförbrukning av näsdukar på ett par dagar och nässprayen går åt som vore den vatten. Matlusten är på absoluta nollpunkten då förmågan att känna smak fullständigt har försvunnit. Hygienen hålls knappast på topp då ansträngningen i att ta sig från soffan till duschen tur och retur känns som en lång natt. Kort och gott - jag är i ett sanslöst stort behov av medkänsla.

Ge mig!

Sportnördar

Sitter i soffan och minns en anekdot från sommaren jag spenderade som konfirmationslägerledare. Förtydligas bör det faktum att jag inte var, vad man kan kalla, en andlig ledare, jag var istället där för att hålla koll på de små liven. Det var även barnens föräldrar, som avlöste varandra i par då de gav en hjälpande hand i matlagningen.

Hur som helst, detta var sommaren 2006, det vill säga samtidigt som Fotbolls-VM med detta arrangemangs alla inkluderingar. En av ovan nämnda föräldrar jobbade i det vanliga livet som lärare på en högstadieskola där de, som på så många arbetsplatser, hade tippat utgången i matcherna i gruppspelet. Historien förtäljer inte hur jag fick tag i ett kompendie över allas tippningar på denna mammas skola, men oavsett hur så satt jag en kväll och ögnade igenom de olika tipsen.

En del hade tippat individuellt och andra i grupp eller i par och när jag satt där och dömde människor utifrån deras idrottskunskaper föll mina ögon på en grupps tips. Mattanternas. Jag minns fortfarande hur jag sorterade in dessa i människor-som-går-på-fotbollsmatcher-för-pausunderhållningen-facket när jag såg deras så kallade spådomar.

Mexiko - Spanien 1-3

So far so good.

Iran - Sydkorea 0-0

Visst, men det känns lite osannolikt att det inte görs något mål alls i den matchen, eller i någon match i Fotbolls-VM över huvud taget.

Tyskland - Italien 8-7

Hrm. Vad hände nu?

Australien - USA 0-0

Huh?!

England - Frankrike 6-8

Ser ni mönstret? Naturligtvis tippades också

Sverige - Trinidad & Tobago 5-0

För helvete?

All publicitet är bra publicitet

Jodå, här står det härliga till. Det är faktiskt sant. Jag ska få mitt eget Pang Prego, eller som Nanna uttryckte det, "Du ska bli pangpregör!". Jo jag tackar, ja.

Skrev in den där enkäten för någon vecka sedan och det dröjde inte mer än ett par tre dagar innan jag fick ett mejl om att de villa ha mina svar till grund för ett program. Inga problem, tänkte jag i glädjeyran santidigt som jag slängde mig ut på facebook för att göra världen medveten om att jag skulle bli kändis. Nåja.

Det sistnämnda skäms jag faktiskt lite för - det är inte riktigt min stil att bli upphetsad likt en ko i mjölkningstider, framförallt inte att låta hela världen få veta. Men, som jag ser det, detta är en engångsföreteelse. Lite glädje får man unna sig ibland.

Soundtrack till detta kan väl lämpligtvis vara ep:n Don't Want To Be Seen/Dying To Be Famous med Love Is Digital - titeln säger väl en hel del. En mycket bra ep, för övrigt.

Får väl ta och länka hit också.

Ja, just det. Glöm nu för helvete inte att lyssna på P3 på söndag klockan 16:03! Då är det Johan Knubbes program!

Full på jobbet?

Jag är som de flesta vet en musikentusiast (eller hur nu det ordet kan stavas), dvs jag lyssnar på musiken och överlåter spelandet och skrivandet till någon annan. Ungefär som många mammor och pappor i vårt avlånga land som tycker idrott är oerhört intressant och oftast spännande att åskåda men som aldrig, under några som helst omständigheter, skulle få för sig att utöva en sport själva. Skillnaden ligger måntro i att jag inte spelar musik för er skull, medan nyss nämnda föräldrar inte idrottar för deras egen skull.

Till saken. Jag är inget fan av julmusik. Alla ni som tvingas spendera tid med mig under årets mer dystra månader är mycket medvetna om detta då jag inte försitter ett tillfälle att uttrycka min misstro mot dessa av satan uppfunna melodier. Hur som helst (ska jag någonsin komma till sak?) gjorde jag nyss en till storleken moderat beställning på diverse cd-skivor från cdon.com, innehållande José González - In Our Nature, pg.lost - It's Not Me, It's You, The Knife - Silent Shout samt två Radioheadplattor - Amnesiac och Hail To The Thief. Som vanligt när jag packar upp ett paket med cd-skivor försöker jag plocka fram en skiva i taget, för att bli sådär barnsligt lycklig i några minuter medan jag läser konvolutet och beundrar albumomslaget. Mycket viktigt är då att jag inte ser vad det ligger för övriga skivor i paketet, denna eufori av hårda varor skulle förta lite av glädjen i att plocka upp dem en och en.

Döm då av min förvåning när jag ska plocka upp den sista skivan och den visar sig vara den här. En julskiva. Med fantastiska (läs sketrôtna) artister varav Eurythmics, Bon Jovi och Sting bara är ett urval. Så istället för att plocka upp en de mer fantastiska skivorna från 90-talet (jag hade, med hjälp av en oerhört raffinerad teknik kallad uteslutningsmetoden räknat ut att skivan jag skulle få upp borde vara Hail To The Thief) får jag den här i handen. Känslorna jag kände i detta ögonblick är alldeles för starka för att beskrivas i ord, men att säga att ilska beblandades med harm och besvikelse är förmodligen att komma sanningen lite för nära.

Hur som helst ska det nu bli intressant att se hur de eminenta lagerarbetare uppe i uppländska Morgongåva (allmänbildning!) löser detta. Får jag min skiva? Ska jag skicka tillbaka den jag fick av misstag (eller var det kanske ödet?)? Eller ska jag verkligen behöva behålla denna musikaliska skymf till cd? Det lär utkristallisera sig, men blir det det tredje alternativet kan ni ju börja med vadslagningen om vem som får en julskiva av mig i julklapp.

Fred ut.

Disclaimer

Ni som har haft oturen att lära känna mig vet att jag skulle kunna tituleras som ironins mästare eller för den delen ondskan själv, och denna disclaimer är för att förtydliga det förstnämnda. Under följande vecka (OBS! Enbart under följande vecka) bör ni stackars satar som verkligen läser denna blogg plocka upp sanningsfiltret och köra inläggen ett par gånger genom den för att få reda på huruvida det jag skriver är korrekta utsagor eller inte. Med andra ord: Jag kommer ljuga. Så tungan blir blå.

Tag er i akt.