Mitt namn slutar uppenbarligen aldrig att roa

Okej, det här måste skrivas ner. Någonstans.

Ringde just till ett vandrarhem i Norrköping och bokade boende till en j-cup i trakterna. Som vanligt vid sådana bokningar är man självklart tvungen att uppge sina uppgifter, vilket vanligtvis inkluderar namn, så också denna gång. Inte helt oväntat var jag tvungen att bokstavera efternamnet, men det har jag vant mig vid att behöva göra genom åren, speciellt över telefon. När jag hade bokstaverat klart var det tyst en liten stund och jag kunde nästan höra tjejen tänka Va fan? varvid hon utbrister:
"Är detta ett skämt eller?"
"Nej", sade jag, "det är på riktigt."
Till saken hör att jag hade svårt att hålla mig för skratt då tjejen jag pratade med hade den mest extrema östgötska dialekten någonsin (ja, till och med värre än Andreas, för er som känner honom).