Med solen i ögonen

Jag har till frågvisa intressenter framhållit att denna på denna blogg skriver jag om saker som för stunden ter sig fruktansvärt viktiga, men som man efteråt antingen skrattar åt eller glömmer bort. Förmodligen är det det sista alternativet jag vill eliminera och det första jag vill plocka fram. Hur som helst, nu har jag något alldeles utmärkt att skriva om.

En varm dag på Liseberg. Iceslush, dricka och skugga är botemedlen för fullständig panik under en sådan dag. Dock inte helt utan andra små faleringar. Som till exempel det faktum att en fågel bajsade på mitt högerben - två gånger. Det är liksom för likt ett öde för att vara riktigt sant. Dock är det faktiskt sant. Eller min snygga svettrand på skjortan under axelremmen till väskan. Även det synnerligt passande.

Screenatorium

Detta må vara ett av de mest skrämmande skivomslag jag har sett.

The inconvenience of geocaching.

Hrm. Detta blev änna pinsamt. Är ute och geocachar vid Rocksjöns norra ände. Hittade burken med en gång och skulle precis till att skriva i mitt namn i loggboken då en okänd man kom trampandes och satte sig på läktaren alldeles bredvid. Dum som jag är lägger jag inte tillbaka cachen smidigt och lätt utan att logga, utan jag smiter runt hörnet på en gammal stålbarack som är helt täckt av murgröna. Jag loggar burken, tittar fram runt hörnet - och självklart sitter gubben kvar. Detta gör jag två gånger till innan jag bestämmer mig för att göra älgflugorna sällskap en stund tills denne man försvinner.

EDIT:
Det där var jävligt coolt. Precis när jag hade beslutat mig för att gå fram och lägga tillbaka cachen, kom det fram två andra människor och började leta efter burken. De var tyskar, skulle det visa sig, och i Sverige för första gången. Något oväntat att de första andra geocachare jag skulle stöta på skulle vara tyskar, trehundra meter från lägenheten.

Introducing: My sister!

När min syster var liten hade hon två stycken vandrande pinnar som hon skötte om alldeles själv. Som tur var så är vandrande pinnar inte särskilt krävande vad häller underhåll - de behöver på sin höjd ett maskrosblad i veckan för att orka gå upp på morgnarna, något som Karin gav dem, om än med lite gruffande över mödan. Men så en dag blev det en härdsmälta nånstans i ett kärnkraftverk lång bort och hela världen lamslogs av vad som hade hänt. Så även Sverige, där alla möjliga restriktioner började gälla angående liv och rörelse utanför stormkällaren. Den mest horibla restriktionen drabbade min syster och hennes små grenar, nämligen den som sade att man inte fick mata djur med växter från trädgården. Här hade de flesta barn fortsatt att mata sina pinnar med maskrosor, eftersom de inte kunde förstå hur någonting sådant som strålning kunde existera och än mindre spridas så långt, men Karin hade koll på sin kärnfysik och visste precis vad hon skulle göra för att minimera lidandet.

Efter två veckor utan sina kära maskrosblad vandrade pinnarna inte mer.

Vill påpeka att Karin nu är utbildad sjuksköterska och jobbar som något tjofräs inom vårdplaneringstjosan.

Äntligen redo igen.

Det är den där känslan av att man misslyckats fullständigt, att man trots sina bästa insatser inte tror man räcker till. Den känslan av vanmakt, att vilja men inte kunna. Det är den som är vikigast att övervinna.

1. Jag klarade tentan. Gudarna vet hur.
2. O-Camp blev en succé. Jag vet hur.
3. Midsommar blev grymt. Vi vet hur.

Recap kommer, dag för dag.

O-Camp coming up.

Jag är bara tvungen.

O-CAMP Army Edition 2009 - Gör Dig Redo from BihoppaBEED on Vimeo.

Man undrar ju vad författar egentligen håller på med.

Citat från fysikboken:

"16.71. Wagnerian Opera. A man marries a great Wagnerian soprano but, alas, he discovers he cannot stand Wagnerian opera. In order to save his eardrums, the unhappy man decides he must silence his larklike wife for good. His plan is to tie her to the front of his car and send car and soprano toward a brick wall. This soprano is quite shrewd, however, having studied physics in her student days at the music conservatory. She realizes that this wall has a resonant frequency of 600 Hz, which means that if a continuous sound wave of this frequency hits the wall, it will fall down, and she will be saved to sing more Isoldes. The car is headed toward the wall at a high speed of 30 m/s. (a) At what frequency must the soprano sing so that the wall will crumble? (b) What frequency will the soprano hear reflected from the wall just before it crumbles?"