Kultur

Smeknamn är en underlig uppfinning. Eller egentligen inte, för oftast existerar de för att göra en kortversion av namnet ifråga som i sig tydligt visar att det är just därför de finns. Det finns dock de smeknamn som är tvärt om - de, som efter idogt användande raderar ut det gamla, rätta namnet och som ofta är vansinnigt mycket längre och ofta svårare att både säga och förstå än det ursprungliga namnet. Min far och dennes syskon är mästare på att komma ihåg nyss nämnda smeknamn på gammalt folk från bygden vars barn sedan länge är döda. De flesta av dessa namn är väl inte så konstiga, det är egentligen mängden som är förbluffande.

Ko-David
Skomakar-Hjalmar
Olle i môsen
Mösa-Hilding
Môsa-Kjell
Môsa-Elof
Môsa-Erik
Tvätte-Frida
Gubben i bäcken
Snärta-Roland
Gustav i dungen
Haka-Sven
Kôrva-Lars
Pytta-Sara
Jonny på tån
Staheepajka (Stathedepojkarna)

De kursiva är mina favoriter. Snärta-Roland och Pytta-Sara kan te sig ganska självklara, men Gubben i bäcken kan behöva en förklaring, en som även den kommer från min far. Det sägs uppenbarligen att det svämmade över hos honom så fort det ryktades om ett lågtryck över Brittiska öarna.

Detta är bara ett urval ur alla de hundratals namn som kommer upp.

Dessa namn skrivs inte här för att hänga ut någon, utan bara för att visa på en härlig historia och kultur. Jag kände inte personerna själv utan pekar bara på deras namn.

Stenbundet.

Tänkte berätta en liten histora som utspelade sig för, i mina ögon, ganska många år sedan, redan innan jag flyttade till Jönköping. Om det inte säger sig självt bodde jag fortfarande hemma och blev så gott som påtvingad de mest hushållsnära och personlighetsbejakande uppgifter. Att till exempel rensa löv mellan stenar har aldrig varit min riktiga favorit, ej heller rengöring av cyklar och dylikt. Dock har jag alltid, av någon dunkel anledning, tyckt om att följa med min kära far till Skene Skog, avfallscentralen som ligger några kilometer mot Göteborg hemifrån sett.

Denna avfallscentral förtjänar i sig ett alldeles eget litet stycke. Den har en förmåga att alltid samla människor man antingen känner eller känner till på samma ställe på samma gång - drar mig speciellt till minnes gången då vi stötte på kommunalrådet Pelle Pellby som skrotade kylskåp. Jag minns också (faktiskt!) när min bobbycar hade gått sönder och den var tvungen att skrotas - hu, vad jag grät.

Hur som helst, jag minns speciellt en gång då vi hakade på ett lånat släp bak på bilen och körde upp till utkanten av sopstationen (ja, jag kom på att vi inte var inne där vid det intressanta tillfället) för att hämta en hel massa singel som pappa skulle sprida ut på något meningslöst ställe hemmavid. Frågan är om det inte var för att byta ut alla dessa förbaskade stenar som jag, sittandes på min lilla pall, år efter år, fått rensa löv emellan. Detta gjorde mig självklart ännu mer taggad att hänga på, så vi slängde på en gudomlig massa singel på släpet och styrde kosan hemåt. Intet ont anande rullade vi över det tämligen kantiga farthindret framför Kungsfors nere i Skene varvid hela hjulaxeln på kärran, som - vilket bör tilläggas - inte var i bästa skick, går av på mitten under den alldeles för tunga lasten. Så där står vi, mitt i Skene, kliar oss i håret och undrar hur fasen vi ska ta oss ur detta.

Till slut fick det bli så att jag stod kvar och vaktade kärran (fall i fall någon skulle få för sig att springa fram och stjäla ett trasigt släp fullt med sten) samtidigt som pappa tog bilen för att få tag i ett annat släp. Väl återkommen med ett nytt släp räcker pappa fram ett par solglasögon till mig, tar på sig ett par själv och säger:
-Bäst att ingen ser oss.
Jag håller ivrigt med, hugger tag i en spade och börjar skyffla sten. Jag minns faktiskt inte riktigt hur mycket singel det var, men jag ska fråga min farsgubben när jag träffar honom.

Det roliga var att flera veckor senare, på fredagsmiddag hos bekanta, berättade pappa hela historien varvid dessa (de bekanta) utbrister:
-Var det ni?! Hela bygden snackade ju om de där två fånarna som grävde sten mitt i byn i en vecka.
Jaha. Såpass.