Jag har upptäckt, både av mig själv och av andras kommentarer, att jag alltid har väldigt hög volym på musiken jag lyssnar på. Jag har också lyckats lista ut vad det beror på. Min aningen ej existerande sångröst.
Jag tror min sångröst kan beskrivas på flera olika - tämligen målande - sätt. Kanske som en kråka - en skadeskjuten sådan - som en griskulting som känner att han inte är smutsig nog och bara måste säga det till mamma sugga så fort som möjligt, eller kanske som en älg som inte fått tillräckligt med ligg (stå?) på sistone och som är så brunstig att han snart exploderar. Kanske en blandning av alla tre. Hur som helst tycker jag det är mycket goda skäl att ha hög volym på musiken - jag står inte ut med min sångröst och det gör ingen annan heller. Så det är för er skull!
Hur fan kom jag in på detta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan den där älgen vara en metafor för hur du själv känner? ;-)
Förresten har alla en sångröst och det är bara till att träna upp tror jag. Vi får ta en singstar-omgång någon dag kanske? Eller så kan du sjunga när jag tränar på mitt gitarrspelande :-)
/Jess
Vet du, jag verkligen avskyr singstar =) jag deltar inte i singstar därför jag tycker det är lite roligare som det bara är jag kvar i närområdet när låten är slut :P och tack för piken, btw :P nej älgen är ingen metafor ^^
Håller med "Jess". Alla har en existerande sångröst, din (och min) råkar bara vara aningen bristande.
Skicka en kommentar