Hellre maten i ugnen än ugnen i maten.

Johan Knubbe aspirerar härmed till titeln "årets smidigaste", och snart också "årets hungrigaste". Ska laga mat och är ganska sugen på att göra någon rätt jag aldrig gjort innan - något jag ser som antingen tio vuxenpoäng eller tio studentpoäng. Bestämmer mig för fetagratinerade räkor i tomatsås, som tillagas i ugn (förmodligen därav gratinerade, skulle jag tro). Slänger, enligt receptet, upp ugnen på 250 grader och blandar ihop gratängen varefter jag i godan ro ställer in den i ugnen och börjar koka pastan. I denna ack så nödvändiga väntan på att livets härligheter ska bli redo att avnjutas sätter jag mig i soffan som, märk väl, inte står i köket. När jag är som djupast inne i boken jag läst fler gånger än vad som kan räknas som nyttigt hör jag plötsligt en fruktansvärd smäll och strax därefter ett ljudligt kras som tydligt signalerar att här är det något som inte står helt rätt till, minst sagt. Vänder mig om och ser ugnsluckan i spillror, med de senare liggande på golvet i en hög som fick dammsugaren att gnälla.

Vad som gjorde mig mest ledsen var varken det faktum att tio minuter dammsugning obönhörligt väntade eller att det skulle bli fryspizza till kvällsmat, utan att glassplitter självklart fallit ner i maten. Så några räkor blir det inte tal om.

Hyresvärd är ringd och förhoppningsvis kommer det hit en ny ugn på besök imorn. Nej, jag tänker inte döpa den. Absolut inte till Ragnar.