Ett av många oförglömliga citat under dagen:
Micke (pratar i telefon på bred dalsländska): "Jo då, jag sitter här med nån orienterare (jag) (han vet vad jag heter, men det gjorde inte personen i andra ändan) och Walle."
Walle: "Men hallå! Jag då? Är inte jag någon orienterare?!"
Micke: "Jo, kanske det, men du är inte lika... äcklig."
Shit, detta var första dagen på jag vet inte hur länge som jag tränade två gånger samma dag. Och inte fan att det var lätta träningar heller. Spänst på morgonen som brukar framkalla den där medelmåttiga träningsvärken om man är van, är man inte det har man svårt att gå dagen efter, än mindre i trappor. Styrka på eftermiddagen som, om man är van, ger den där behagliga tröttheten i kroppen. Är man inte van vid den måste man typ pendla med hela kroppen tre gånger fram och tillbaka för att i sin tur få armarna att pendla för att därefter slänga ena armen på väckarklockan. Och sen ska man borsta tänderna.
Jag är inte van vid någotdera.
Dra åt fanders.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Välkommen till världen för oss som stegrade träningen efter gymnasiet istället för att banga ur! =P
Förresten, vad menas med uttrycket "Sort of speak"? Ordfacisten i mig säger att det uttrycket inte finns, och att du möjligtvis kunnat förväxla det med "So to speak"?
Skicka en kommentar