Bekännelser

Jag har en sak att bekänna. Man skulle nog kunna säga att jag skäms lite över det, utan att överdriva. Det är något av ett avgörande ögonblick, ett tillfälle då agnarna kapas från vetet, då de svarta fåren plockas ut.

Jag har kommit fram till att min till synes outhärdliga motvilja gentemot allt vad skvallerpress, nöjessidor och tjejtidningar beträffar har varit en aning överdriven. Jag har stundom skyggat undan från liknande som om de vore rabiessmittade, fradgande vargar. Detta har inte varit en fullkomligt naturlig reaktion då jag har haft det där "manliga" att ha i åtanke. Jag menar, vem vill ha en pojkvän som gillar att bil testad i " och annat trams? Nej då, jag tänker inte alls i slentrianmässiga banor eller har några som helst fördomar (ironi). Alltså, jag menar inte att jag själv skulle gå och köpa Cosmopolitan och lusläsa den som vilken Illustrerad Vetenskap som helst, men det är inte så förbannat ointressant som jag kan få det att verka.

Förhoppningsvis är det inte för många som fullkomligt har gett upp hoppet om att göra mig till en riktig människa, men för att komma ur denna djupa deppression som denna rennässans har gett mig så behöver jag medhåll från så många som möjligt, män killar, pojkar, vad som helst, bara ni har en Y-kromosom. Dock ej sagt att ni med dubbel uppsättning X-kromosomer inte får kommentera, ni är lika välkomna. Var vänlig skänk en brydd hjärna en kommentar den blir glad av!