Minns Ungdomens 10-mila för tre år sedan. Sprang då förstasträckan för vårt kombinationslag på Häggumskartan, en karta som för alltid skulle refereras till "den där gröna jävla kartan". Fick lite förhandstips innan start av Daniel Mauritzon (nån som kan bekräfta stavning?) att man skulle springa höger till första, vilket alla gjorde så den hjälpen var bortkastad. Gjorde i praktiken ett skitlopp bland grönområden och hyggen men lyckades ändå på något mycket underligt vis vara med i täten tillsammans med Stefan Jonsson vid sista radion. Har efteråt fått höra att Anton Udd som stod och väntade på TC för att springa andrasträckan då blev, på marbo, "sketanervöser". Men, varken Stefan eller jag höll i orienteringen sista biten vilket resulterade i en sunkig sträckplacering.
Minns Ungdomens 10-mila i år. Eftersom jag var tre år för gammal och inte fick springa var jag istället med som coach. Detta var förmodligen, bortsett från 10-mila 2004 då jag åkte med som reserv, enda gången jag åkt på en stafett utan att springa. Min motivation innan var väl sådär, jag var inte jättesugen på att krypa ut ur tältet klockan två på natten, men tänkte att det kan jag lika gärna göra. Sagt och gjort, upp ur sovsäcken, på med kläderna och ut i den ljummna nattluften. Hann precis upp för att se starten på herrstafetten vilket innebar en rasande vild hare samt 81 galna orienteringsungdomar med pannlampa på huvudet, springande ut i natten. Som vanligt slår tanken mig medans jag betraktar spektaklet; Vad håller jag egentligen på med? Kan någon diagnosticera min sjukdom? Men, upptäcker jag efter ett tag, man måste vara där för att förstå. Stämningen på natten, klubbsammanhållningen och lagkänslan var helt fantastisk! Jag skulle kunna dygna för att få vara med om samma sak igen. Våra ungdomar gick som spjut i skogen, vilket självklart gjorde det hela nervkittlande och spännande. Vårt herrlag gick, 09:01:50, i mål på en mycket bra 37:e plats, medans vårt damlag gick i mål på en suverän och något osannolik 13:e plats, klockan 08:09:34. Något osannolik därför att medelåldern var ruskigt låg, förmodligen en av de lägsta, 14,4 år!* Självklart ska vi inte glömma våra "upp-till-12-åringar" som på fredagskvällen gjorde en superbra insats i sin stafett, där de placerade sig som 22:a respektive 43:e lag. Allt detta genomfördes av Markbygdens ungdomar till en, åtminstone under de ljusa timmarna, högljudd hejarklack som visade vad de kunde, minst sagt.
Ni kan lita på att jag åker med nästa år igen, oavsett förhoppningar eller mål placeringsmässigt. Det är bara så otroligt roligt att se en nybildad tävlingsklubb frodas och ha kul tillsammans. Det är oslagbart.
*Uträknad (i huvudet) på de namn som står i resultatlistan, nämligen Josefin, Elin, Pernilla, Lisa och Anne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
"Men era helvetes jävla idiot-kuk-fitt-sopor, ni är så jävla dåliga!" är också ett referat man kommer ihåg från denna magiska natt för tre år sedan. Underligt nog blev jag så road inombords att jag inte blev rikrigt sur för att vi sumpat vår chans till sträckseger för än jag kom i mål efter den missen. :)
Nästa år, när jag med är gammal som du, ska jag minsann också åka med och leda.
Johan. Visst är det härligt att stå vid sidan om också. Inte minst när man springer över förväntan. Så tänk vad fint jag får det när jag byter till Tullinge :P
Empa>> Tullinge?! Och jag som trodde du skulle lägga ner tid i ditt val!
Vill minnas att det var vänster vi skulle springa (och sprang) till ettan det året! Ut på en väg o sen in i stenig skit..det var nog lätt den konstigaste startsträcka jag har sprungit!
Skicka en kommentar