Kultur

Smeknamn är en underlig uppfinning. Eller egentligen inte, för oftast existerar de för att göra en kortversion av namnet ifråga som i sig tydligt visar att det är just därför de finns. Det finns dock de smeknamn som är tvärt om - de, som efter idogt användande raderar ut det gamla, rätta namnet och som ofta är vansinnigt mycket längre och ofta svårare att både säga och förstå än det ursprungliga namnet. Min far och dennes syskon är mästare på att komma ihåg nyss nämnda smeknamn på gammalt folk från bygden vars barn sedan länge är döda. De flesta av dessa namn är väl inte så konstiga, det är egentligen mängden som är förbluffande.

Ko-David
Skomakar-Hjalmar
Olle i môsen
Mösa-Hilding
Môsa-Kjell
Môsa-Elof
Môsa-Erik
Tvätte-Frida
Gubben i bäcken
Snärta-Roland
Gustav i dungen
Haka-Sven
Kôrva-Lars
Pytta-Sara
Jonny på tån
Staheepajka (Stathedepojkarna)

De kursiva är mina favoriter. Snärta-Roland och Pytta-Sara kan te sig ganska självklara, men Gubben i bäcken kan behöva en förklaring, en som även den kommer från min far. Det sägs uppenbarligen att det svämmade över hos honom så fort det ryktades om ett lågtryck över Brittiska öarna.

Detta är bara ett urval ur alla de hundratals namn som kommer upp.

Dessa namn skrivs inte här för att hänga ut någon, utan bara för att visa på en härlig historia och kultur. Jag kände inte personerna själv utan pekar bara på deras namn.