Taveldisposition 7.5hp

Dunk Dunk Dunk. Dunk Dunk Dunk Dunk Dunk. Så låter det när vår nuvarande lärare skriver på tavlan. Han är snabb, så att säga.

Till sitt förfogande har han fyra tavlor, två av dem med de ungefärliga måtten 4x1,5 meter och de två andra, 2,1x5 meter, en total area på 18 kvadratmeter. Han har inga som helst problem med att fylla dessa tavlor med matematik på tio minuter, tops. Visst, han är duktig på matematik och kvicktänkt och så, men det är hastigheten på pennan som imponerar mig, så också det faktum att han alltid använder versaler när han skriver bokstäver. Det bara smäller på tavlan. Men det sjukaste är ändå att han skriver rätt, raderna är lika spikraka som hans axlar i diagrammen, hans sinuskurvor är som konst och hans frihandscirklar får en att tro att han har en passare inopererad i handleden. Han är grym, helt enkelt.

Kalla mig nörd, men jag vill ha "Calculus".

Han fångade sparken med huvudet
som att nicka en fotboll i mål
som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå.

Noll

Så där ja. Nu är allt trams över och vi har äntligen fortsatt med den riktiga matten. Analysen. Jag älskar matematisk analys.

Jag suger på problemlösning och sannolikhetslära är min akilleshäl - men analys, det kan jag. Bara att sitta på föreläsningarna och känna "Yes, jag hänger med till 110%" är värt en hel del.


När du är tunn som luft
så är du nästan perfekt
Du gör mig lugn
när alla ljusen har släckts...

...jag klär i din andedräkt.

Han är poetisk, den där Jocke Berg.

Tankar

Jag upptäckte ett par saker i helgen.

1. Varför kan inte folk fatta att det heter normaltid och inte vintertid?

2. Den natten på året då man får en extra timmas sömn spenderar jag på liggunderlag. Snacka om slöseri.

Fick mig en tankeställare härom dagen. Kom efter det ena och det andra in på samtalsämnet "mitt efternamn" härom dagen när jag pratade med en vän, en förnuftig sådan till på köpet. Hon undrade om det möjligen är så att mitt efternamn inte är så himla kul egentligen utan att jag "gör" det roligt genom att skratta åt det själv, berätta historier och sådana saker. Jag tror det ligger oerhört mycket i det, men jag tror också att om jag inte hade "gjort" det roligt hade jag i princip plågats genom varje samtal med en person jag nyss träffat som vill veta mitt efternamn. Nu bjuder jag på mig själv, som så ofta annars, och skapar också en grund för ett vidare samtal. Ett gott skratt förlänger livet, men också relationer.

24:e

Häftigt. De har trådlöst internet i Swebusarna. Hade jag ingen aning om. Men bra är det.

Sorry för att jag inte bloggade igår, men jag var tämligen upptagen och jag tror ni vet med vad. Nu är i alla fall redovisningen gjord och det är bara att vänta tills man får besked huruvida Herr Kilborn tyckte om min uppgift eller inte. Om ja, tur, om nej, inte så oväntat. Jag tror aldrig jag har varit så här oseriös inför någon tenta någonsin. Den kändes så fullkompligt meningslös när man inte gick ut och testade den i någon grupp elever. Det hade varit så mycket enklare då.

Såg att Låt den rätte komma in fått toppbetyg av svenska högt anseende filmrecencenter. Men allvarligt talat - en svensk skräckis, och en vampyrhistoria på det? Det kan ju inte bli annat än flopp rätt ner i skorna.

Idag är det två månader kvar till julafton - detta överkommersialiserade spektakel som äger rum i december varje år för att svenskarna ska ha någon anledning att supa sina släktingar under bordet. Den diskussionen kan vi ta senare, om inte någon trugar?

Tentaångest

Okej, nu har även jag drabbats sv den sjukdom (?) som 110% av sveriges studenter oundvikligt drabbas av. Tentaångest. Jag är ganska nöjd med att hålla mig undan i nästan två och ett halvt år och är rätt tjurig för att jag inte höll ut längre, men ingen är fullkomlig, framförallt inte jag.

Varning! Stötande språk kan förekomma.

Det är den här förbannade hemtentan som går mig och, för allt vad jag vet, hela min klass på nerverna. Förbannade uppgift och förbannade lärare (från Göteborg ^^) som ska dela ut en sån här genomrutten och fullständigt avskyvärd uppgift. Jag vill inte mer. Det känns som om jag sitter och stirrar på en lekplats hela tiden och det enda jag kan tänka på är hur mycket all jävla sand kan kosta. Någon som vet förresten?

Lekplats

Jag borde inte blogga. Jag borde plugga. Men jag bloggar. Det är roligare. Plus att jag inte behöver flytta mig från datorn.

Jag borde skriva en hemtenta i matematisk modellering. Men efter att ha letat priser på bräder som behövs för att bygga en lekpark är jag inte så motiverad längre. Det skulle vara mycket roligare om jag själv kunde få bygga lekplatsen istället för att komma på alla mått och priser. Att jag sedan också ska "göra" ett elevarbete får en ju att börja gråta.

Ibland passar de där msn-klyschorna - "Jag pluggar - stör gärna!". Precis så är det nu.

Keane - Perfect Symmetry

Keanes nya album Perfect Symmetry skiljer sig till viss del från det förra Under the Iron Sea. Deras första album, Hopes and Fears är ett melankoliskt mästerverk som tränger in och berör medan Under the Iron Sea har ett par låtar som också förmedlar en känsla av glädje (se Is it any Wonder och The Frog Prince). Men Perfect Symmetry är något extra. Förmedlingen kan gå från glädje (Spiralling) till uppgivenhet (Lovers are Losing), vidare till ilska i Again & Again och slutligen tillbaka till uppgivenhet i den underbara You don't See Me. Den perfekta avsaknaden av gitarrer gör att Keanes musik låter helt unik men ändå igenkännbar på något sätt, och tillsammans med sångaren Tom Chaplins ljusa röst pendlar låtarna mellan indie rock, alternative rock och britpop i en genial blandning. Jag ser med spänd förväntan fram emot musikvideon till Lovers are Losing som släpps som singel idag. Deras tidigare musikvideor är ju mästerverk i sig (se Bedshaped och Somewhere Only We Know). Slutsats: Helt klart värt besväret!



Ladda ner först - köp sen!

Fussball

Ända sedan jag lade av med det har jag tyckt att själva utövandet av fotboll bara är en massa trams. Klyschan "svettiga män som springer efter en boll" faller en lätt i mun. En idrott där skador är regel snarare än undantag och där utrymmet för fuskning är brett som en oxkärra har aldrig riktigt tilltalat mig personligen, möjligtvis om min enda roll är att skälla på spelarna och domaren från soff- eller läktarplats.

Men för ett par veckor sedan lyckades jag bli lurad att hänga med på lite korpfotboll och idag var min premiär. 2x20 minuter stod på schemat och om jag känner mig själv rätt dagen efter en fest så skulle det snarare kännas som 2^20 minuter, dvs 4369 timmar och 40 minuter. Men det gjorde det inte. Det kanske var en aning segt till en början men när väl den där kämpaglöden sätter till så försvinner tiden likt en fredag i gott sällskap.

Jag var tämligen orolig för att spelet skulle vara fullständigt hänsynslöst, men riktigt så illa var det faktiskt inte. Visst, man fick ta en smäll då och då, men jag svettas ganska ordentligt så jag får nog mindre smällar än resten ändå.

Så, en idrott jag trodde jag helt och fullständigt hade lagt av med ser jag nu fram emot att få utöva igen. Kom gärna och titta på om ni har lust! Titta gärna in på hemsidan också!

Ja visst ja, matchen slutade 5-5, vilket vi är nöjda med!

Grön

Jag glömde.

Grattis Benni!

Stereotypier

Var inne på BR härom dagen för att köpa en present. Som vanligt när man kommer in i den butiken möts man av en färgexplosion som etsar sig fast på näthinnan för att ge men på för livet. Rött här, grönt där, rosa, gult, blått; ja, alla möjliga färgkombinationer går att hitta där inne. Men det är inte det jag inte tycker om. Visst, barn tilltalas av färger, det kan jag förstå. Men måste butiken vara så fruktansvärt könsstereotypisk?

På ena sidan hittar vi tjejleksakerna. Där finns Barbie-dockor (både killdockor och tjejdockor), "My Little Ponny"-figurer, dockhus, gosedjur (tro det eller ej) och en massa andra leksaker för små flickor. Samtidigt hittar man på andra sidan prylarna för pojkarna - utklädnader, sanslöst mycket Lego, låtsasvapen (som är sorgligt verklighetstrogna), tv-spel osv. De skulle lika gärna kunna göra som JC - "Killar hitåt, tjejer ditåt".

Jag tror att den här uppdelningen av beteenden och intressen redan när man är så oerhört ung bidrar till en stor del av uppdelningen i det vuxna, och även det unga, samhället idag. Att hos en man hitta egenskaper som ett för ljust skratt, modeintresse eller besatthet av Gossip Girl får oss genast att skrika "BÖG!", skratta och sedan vända ryggen till. Antagligen gäller samma sak för kvinnor, men med tanke på att jag själv är - nå kanske inte riktigt - man så känns det som om jag har något bättre insikt här. Fast det är klart, hos kvinnor finnes de här "konstiga" egenskaperna nog oftast i utseende- och klädesområdet.

Vad jag menar är: vad är det för fel på att jag är kvinnlig lite då och då; att jag tittar på de där serierna jag knappt vågar erkänna att jag tittar på eller att jag skrattar mitt nasala skratt som i sin tur får andra att skratta? Jag ser inget som helst fel i det och tro mig, jag tänker inte börja dyrka David Hasselhoff och hinka öl framför Simpsons.

Se där ja. Ännu en seger. Fy vad Brynäs är bra. Brynäs är bäst. Det sköna är att det faktiskt stämmer. Och HV är där de ska vara. På snöret. Hoppas de trillar av. Då kan jag gotta mig även om Brynäs inte vinner. Fast den eventualiteten behöver jag ju inte oroa mig för. Eller hur?

Topp 5: Bästa tre låtarna på ett album i rad:

1: Sigur Rós - Ágætis Byrjun
6 - Viðrar Vel Til Loftárása
7 - Olsen Olsen
8 - Ágætis Byrjun

2: Foo Fighters - In Your Honor
1 - In Your Honor
2 - No Way Back
3 - Best Of You

3: Mew - Frengers
8 - She Came Home For Christmas
9 - SheSpider
10 - Comforting Sounds

4: Stereophonics - Language. Sex. Violence. Other?
4 - Devil
5 - Dakota
6 - Rewind

5: Coldplay - Parachutes
4 - Sparks
5 - Yellow
6 - Trouble

Protester?

Hästminne

Metros löpsedel idag: "80-talisterna: Därför mår vi så dåligt". Jo visst, att folk mår dåligt är väl ingen nyhet, och det är inte det som stör mig heller, snarare ordvalet. 40-talisterna, det är de som kommer lämna skolan med tomma lärarplatser kvar. 50-talisterna, det är de som dricker för mycket. 60-talisterna, det är de som tar 40-talisternas jobb. Jo visst, dessa uttryck är väl använda, men användandet av "80-talist" får en att känna sig så förbannat gammal.

Var uppe på Sanda och genomförde två lektioner idag och som vanligt när man är där uppe kan man inte undgår att träffa några av sina gamla gymnasielärare. En av dem, min biologilärare, som för övrigt är en av de bästa lärare jag haft men som många inte tycker om därför hon är 40-talist med attityd, mindes mig uppenbarligen allt för väl. Vi hade ett litet internskämt under min gymnasietid som sprang ur det faktum att jag sa, högt, att jag tyckte en av hennes labbar var fullständigt meningslös - vilket den var - utan att se att hon passerade precis bakom mig och hörde allt. Sedan dess har hon terroriserat mig med det där varje gång jag har mött henne, men nu är det trots allt ett tag sedan senast. Dock vet jag inte om jag ska känna mig hedrad eller förskräckt över att hon minns det där, det är ju ändå fem år sedan det hände - sisådär åtta procent av hennes livstid.

Coincidence

Tänk vad en tillfällighet kan skapa och tillsammans med en enkel förfrågan kan en kväll gå från trist till alldeles utmärkt.

Var uppe i Stadsparken och tog några cachar innan i brist på annat. På bussen hem mötte jag dock Jocke som var på väg till After Work med Martin och Erik. Så det är bara att hänga på! Inte ofta man gör sådana impulsbeslut men efter två öl och en pizza på Evergreen ska jag definitivt inte klaga.

"Knubbe for president!"

Smuts

Befann mig mitt i Kungliga Hufvudstaden i lördags kväll. Slogs där av tanken att Stockholms bussar faktiskt är ganska fula. Åtminstone utvändigt. De har nån sorts matt, röd färg som alltid är extremt smutsig, trots att staden är, tillsammans med Reykjavik, världens renaste stad. Har de inte klippkort hos biltvätten?

Dejá Vù

Ett Päron Till Farsa 2!


Visst, det är John, men vem fan mer?


"Åh, det där var den fulaste bild jag sett!"


Stifler?


What the ****?


Favoriten.


Da Gang.


Ibland är hon bara för snygg.


Maria har vita tänder, eller hur?


Biff ska alltid förstöra det roliga.

25manna

Avundsjuk. Ja det är nog vad jag är. I alla fall när man ser den superba klubbkänsla som alla har här uppe i Stockholm. Men som jag inte har.

Höjdpunkten kom ungefär en och en halv timma efter att Halden defilerat in på sistasträckan, precis lagom till att leran torkat och vattnet och svetten blandats sådär mysigt innanför tröjan. Jag möter några skogsstjärnor och får av dem höra att deras sistasträckslöpare är två minuter efter Mariestads sistasträcka vid varvningen med 2 kilometer kvar. Sann påhejare som man är och lite sådär halvt sympatiserande Skogsstjärna hänger jag på dessa för att hoppas på att de kommer ikapp. Till historien hör att Skogsstjärnan aldrig har tagit stryk av Mariestad i 25-manna, vilket i mina ögon är ganska fantastiskt med tanke på att Mariestad har lite mer att ta av. Men, efter lång väntan ser man till slut Mariestadslöparen komma ner mot sistakontrollen och i princip samtidigt som tanken slår en, så kommer Björn - Skogsstjärnan - även han ner för slänten, 50 meter efter. Men avståndet är för stort. Skogsstjärnan fick däng med 15 meter av Mariestad efter 7 timmars och 25 personers orientering. Enligt mycket pålitliga källor kan jag avslöja att Björn använde ett tämligen ovårdat språkbruk på upploppet. Med all rätt.

Jag vill också ha det där.

Ett tag sedan

Ska ta tag i det här nu. Jag lovar.

Okej, av den enkla anledningen att jag mindes vad jag hade skrivit senaste gången här på bloggen blev jag nyfiken på att kolla upp "Örby" på wikipedia.se. Det skulle jag inte gjort. Där refereras Örby som "ett område i sydöstra delen av tätorten Kinna i Marks kommun, Västra Götalands län" - således en förort. Örby är ingen förort. Det är en ort. Partille är en förort, fast inte till Örby.

Med risk för att bli skinnflådd av vissa utflyttade Kinnabor säger jag härmed detta.

Kinna är en förort till Örby.