Fick nyss ett telefonsamtal angående någonting som inte har något med detta inlägg att göra. Men jag behöver dock er åsikt i frågan som dök upp under samtalet.
Motparten, dvs personen i fråga som jag förde en konversation med, ämnade förklara hur denne skulle spendera sin påskhelg, varvid han sade "Jag och min flickvännen ska åka till hennes land." Det är ordet land jag hänger upp mig på. Först förstod jag inte alls, utan tänkte så det osade varefter jag frågade vad han menade. Uppenbarligen menade han inte ett land i den bemärkelsen jag uppfattade först men avfärdade, ett land med gränser och styrelseskick, till exempel Venezuela. Han menade lantställe. Nu kommer det osannolika; jag brydde mig inte om att klaga på min samtaspartners något bristfälliga användning av svenska språket som brukligt, utan det var han som inte ville släppa det! Äntligen, tänkte jag! Jag är inte ensam!
Frågan jag funderar på är således, finns det en obestämd form av substantivet "landet" i det fallet att "landet" är synonymt med "vyschan" eller "mitt-ute-i-ingenstans"? Vad i så fall? Formen "land" är ju uppenbarligen mycket svårförstådd, även för folk med min kollosalt avancerade språkliga intelligens.
Jag var ironisk.
Sista dagen på VFU:n är avklarad. Så nu är det tillbaks till skolbänken och inte framför dessa som gäller. Får väl se hur det går med åtgärdsprogrammet, just nu ser det relativt brunt ut. Nån som kan komma med tips?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar