Jag visste det. Jag visste det hela tiden. Att jag inte kan lyssna. Lyssna på folk som säger att det är farligt. "Korpfotboll är ju rena självmordet". "Det är farligare att spela korpfotboll än ishockey på elitnivå". Sannerligen. Tror ni inte jag skadar mig idag?! Skulle göra en avstanning efter att ha blivit bortfintad, gjorde ett rejält genomtramp där benet ville framåt men foten stod still och kan nu inte stödja på foten. Är det lika illa i morgon blir det akuten på Ryhov. Så fruktansvärt typiskt.
Ta er en titt på det här. Jag har aldrig hört någon säga att denna låt inte är vacker. Är en aning putt för att jag missade honom här i Sverige. Upptäckte igår att Ólafur Arnalds (som han heter) var i Göteborg för två veckor sedan. Ganska bittert.
Såg nyss sista avsnittet av The Lost Room - en mycket spännande serie med en helt otrolig story. Det enda minuset jag ger den är att det var lite för mycket USA, men vad gör man inte för lite spänning?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA, men det är macho med korpfotboll. Det är alltid nåt. Och jag brukar säga att en skada inom korpfotboll är som att dra på sig en utvisning i handboll - de är ett måste, för annars är det ett tecken på att du är mesig och inte varit i närkontakt med motståndarna (enda skillnaden är att ni´pucklar på era egna). HAHAHAHAHA. Jag ringer sen och frågar hur du mår.
Grejen är den att jag knappast var i närheten av någon när jag stukade mig, och om jag nu var det så var det domaren eller någon i publiken för jag hade precis blivit så bortfintad att jag skrattade åt mig själv! =)
Skicka en kommentar