Tillbakagång

Att säga att jag är politiskt intresserad vore att ljuga och att jag är en flitig tittare till debattprogram på tv är ännu mindre sant. Men för några dagar sedan såg jag en liten dokumentär om dagens skola och skolpolitik á la Björklund och med tanke på mitt framtida yrke blev jag en aning intresserad. Med tanke på att detta är mitt första politiskt inriktade inlägg får ni ursäkta mina brister i referenser osv.

Jag har än så länge lyckats hitta en bra egenskap hos Jan Björklund - han är från Skene och pratar således marbodialekt vilket man inte kan annat än uppskatta i klungan av alla stockholmare. Men nackdelar finns det gott om, jag har i alla fall lyckats hitta en hel del, åtminstone i hans politik och dess reformer inom skolan. Att en skolminister på 2000-talet driver en skolpolitik som kastar tillbaka skolan 50 år i tiden ter sig tämligen skrämmande. Betyg i uppförande och ordning, ett näst intill ignorerande av värdegrunden och löften om att lärare ska få befogenheter att i princip ta till våld för att tukta störande elever - listan kan göras lång. Vad jag ser i en skola med Björklunds reformer är elever som är rädda för lärare, rädda för vad lärare kan göra. Visst, jag vill sätta mig i respekt hos mina elever, men att se mig själv som någon som skrämmer ungdomar, det skrämmer mig.