Det är ganska underligt. Det är den sista lördagen i oktober (igår alltså, men jag skriver i presens ändå, så det så) klockan är runt sex på eftermiddagen. Jag ska snart bege mig men jag går fortfarande omkring, planlöst i lägenheten för att hitta på något att göra till jag ska åka. Av en slump tittar jag ut genom fönstret som vetter mot Östra Kyrkogården, en av Jönköpings större kyrkogårdar, men framförallt den vackraste. Där ser jag tusen sinom tusen tända ljus, och jag blir förvånad. Varför alla dessa ljus tro? Långsamt går det upp för mig att, ja visst, det är Allahelgona.
Jag har själv under min uppväxt aldrig "firat" allahelgona - visst, jag har vetat att helgen funnits där men aldrig lagt någon större vikt vid den. Det faktum att den i mun på de svenskar som inte går i kyrkan numera heter Halloween kan också ha påverkat mig, men borde jag då inte kommit på att det var Halloween? Nej knappast, för jag har i all min brådska avskytt allt vad kommersialiserade helger heter och i samma hast glömt att det finns en vacker högtid bakom denna plastnatt.
Det var fantastiskt vackert på kyrkogården igår och då jag gick där i fackelskenet och filosoferade till Sigur Rós insåg jag att jag kanske inte ska klaga så mycket utan istället njuta av vad jag själv väljer att njuta av, vilket i detta fallet blev en vacker kyrkogård i stearinljus.
Men i jul blir det bara mat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha, lite konstigt är det allt att du skriver i presens trots att det är perfekt eller pluskvamperfekt (och allt vad dåtids-tempus heter). Men FINE, du gör som du vill och jag gillar inte din blogg mindre för det. Vad fint det låter, men personligen är jag rädd för kyrkogårdar. Hatar dem.
Jag lovar. Den här kommer du älska. Intyga, någon!
Skicka en kommentar