Fötterna på jorden

Nej. Inte igen. Det är ganska skrämmande vad beroende man egentligen är av vatten och det blir som mest påtagligt när man inte har något i kranarna. Duschen låter mest som om den försöker spy, medan kranen låter som den förbereder sig för att fisa. Av någon anledning blir jag också livrädd när jag efter många försök vrider på kranen och den spottar och fräser för att sedan låta vattnet forsa fram. Som om den gjorde det för jävlas med mig. Det är ju nästan så man blir gråhårig.

Lyckades med ett konststycke av sällan skådat slag när jag skulle ner till närbutiken och köpa sallad i eftermiddags. Orienterare som man är, med ett behov av att ständigt gena, för att på kortast möjliga tid gå kortast möjliga väg till målet, svängde jag av den lilla gångbanan för att korsa rakt över gräsmattan. Tjällossning tillsammans med svagt sluttande backe och bäckmörker var ingen bra kombination då jag gjorde årets vurpa och satte mig pladask på marken - förlåt, i marken. Inte helt oväntat, med tanke på min fullständiga brist på ens minsta gnutta tur, satte jag mig mitt i en lerpöl och blev så smutsig att man kunde ta mig för att just ha spelat mossfotboll med jeans och sneakers. Jävla skit. Det är ju nästan så man blir gråhårig och skallig.