Grått

Anländer till Örebro och försöker beställa biljett till Skövde men märker, för sent, att det inte finns några biljetter kvar. Modstulet frågar jag även i kassaförsäljningen om det verkligen är fullt eller om automaten ljuger varvid kvinnan bakom disken säger "ja, det är fullt, men du kan ju hoppa på och köpa biljett på tåget för att sedan stå hela vägen". Visst, tänker jag, det ska jag väl överleva. Hoppar på tåget, som är tomt som en köpmans själ. Tänker att fullt blir det förmodligen i Hallsberg, det är ju en knutpunkt. Men icke. Så med min plankrutin och ett tomt fullt tåg tog jag mig från Örebro till Skövde helt gratis.

Hade i morse av någon anledning inget vatten i huset så jag har under dagen roat mig med att hoppa ur skinnet flertalet gånger då jag uppenbarligen har en fobi mot kranar som bara spottar och fräser. Nu flödar dock vattnet så fint så, men jag lär drömma mardrömmar om vrålet toaletten gav ifrån sig när jag försökte spola tidigare.

Hade tänkt göra en sån där hypad sammanfattning av 2008 som verkar vara populär men jag vet inte om jag är tillräckligt populär. Eller motiverad. Eller om det är något att sammanfatta över huvud taget. Så jävla spännande har det inte varit.

A good beginning

Jag vill ha en tatuering. Fråga mig inte varför, men så är det. Ingen sådan där stor klump som täcker hela ryggen utan en liten på axeln. Det hade i och för sig varit ganska orginellt att tatuera in till exempel Tandådalens pistkarta eller Högskolebibliotekets översiktsbild på ryggen, men jag är nog lite mer reserverad än så. Det jag egentligen vill tatuera in är albumomslaget till Sigur Rós Ágætis Byrjun, dvs ett foster med ett överdimensionerat huvud och vingar.

Visst är den snygg?

Numero uno.

Tänkte för första gången blogga från min iPhone. Rätt spännande faktiskt, med tanke på att den är rätt så svar att skriva på, men det ska nog gå.

Jag ljuger nog inte om jag säger att jag inte firat jul med snö på tio år, men nu slog vi på stort. Lyckades till och med plåta en riktigt cool tomte som kom smygande i snön igår. Känslan av en mysig stämning avtog dock lite när människorna tomten ifråga skulle besöka stod i fönstret och skrek "tomten är full!". Plus att jag är tämligen säker på att det var en kvinna. Hur som helst, ha en god fortsättning allesammans!

Apropå illamående

Blev igår kväll tvingad till en något traumatisk upplevelse: att titta på dansbandskampen. Som tur var var det inte bara jag som inte tyckte det var något att ha, så jag kunde med gott samvete fälla sarkastiska kommentarer om Larz-Kristerz klädsel och dem i största allmänhet. Det var något av det sorgligaste jag sett i hela mitt liv. Att de vann skiter jag i, men det är ganska sjukt.

Har hittills träffat tre personer här uppe i Sälen som jag känner sedan tidigare, av helt olika skäl. Världen är allt bra liten.

Bah

Jaha, nu sitter man här i snön. En halv meter är det i terrängen, att jämföra med en halv meter lera i Jönköping. Ett skapligt byte skulle jag vilja säga. Inte för att jag är jätteförtjust i snön, men här uppe är den välkommen. Här finns det liksom någonting att använda den till.

Ärligt talat finns det inte så mycket att skriva. Men jag skriver något ändå.

Ganska häftigt är det allt att jag kom ihåg en massa svårihågkomliga saker att göra innan jag åkte hem idag. Blommorna är vattnade, alla fönster är stängda och till och med handdukstorken i badrummet är avstängd. Blev ganska imponerad av mig själv när jag insåg vad jag höll på med. Detta påverkar dock förmodligen inte min förmåga att glömma att ta med mig saker, har inte kommit på något än, men tro mig, snart hör ni ramaskrin från sydvästra Västergötland.

Nostalgi från min femårsdag!
Snyggare pottfrilla får man leta efter!

Galenskap

Vill minnas att jag flera gånger uttryckt min ovilja att titta på Idol och andra dokusåpor, av flera skäl, bland annat att därför att jag inte vill sälla mig till övermogna fjortisar som sitter som Karlssons Bästa framför burken på fredagkvällar. Men jag har fått perspektiv.

Danföredanföredanföredanföredanföredanföredanföredanföredopparedan

Intressant. Blev i eftermiddag erbjuden en plats i Västergötlands Orienteringsförbunds Elit- eller Tävlingskommitté, något man inte kan annat än bli glad över. Frågan är om jag ska anta uppdraget, jag är inte riktigt säker. Å en sidan känns som om det kan vara bra att fokusera på skolan de kommande terminerna - med tanke på ämnet - men å andra sidan kommer jag förmodligen ha en hel del tid över ändå. Det vore faktiskt riktigt skoj att göra någonting i förbundet som inte har med ungdomsverksamheten att göra, inget illa ment. Ja ja, vi får se.

Opepp till tusen. Kan i och för sig bero på att jag tog mentalt jullov för två veckor sedan och att det, när man är ledig, känns konstigt att behöva släpa sig ner till skolan. Det känns också konstigt att man ska behöva vänta så länge på julafton. Men den kommer, och med den en massa bra. Första julaftonen på länge som jag verkligen längtar till; en härlig känsla, men samtidigt frustrerande!

Vilket värdelöst inlägg. Men något måste man skriva.

Sällsamheter

Det sägs att lärare är som en egen släkt, och att mattelärare är en släkt i släkten (själv har jag alltid tyckt att bildlärare är de mest utmärkande). Jag har aldrig riktigt förstått varför, men under den gångna terminen har insikten kommit för mig. Höjdpunkten kom nu ikväll då jag avnjöt en knappast förtjänad burk pringles. Efter att ha ätit upp ungefär hälften av chipsen höll jag upp ett av de återstående framför mig och studerade det närmare. Jag kom fram till att det ganska enkelt skulle kunna beskrivas med den flervariabla funktionen f(x,y)=m*y^2*n*x^2 över området som begränsas av 0≤x^2/a^2+y^2/b^2≤a,b, m∈R+ och n∈R-. Det måste väl stämma, ungefär i alla fall? Eller hur skriver jag upp intervallen för en ellips?

Det finns tre sorters butiksbiträden: a) de som är försynta och mest står bakom kassan och gömmer sig i förskräckelsen för social interaktion, b) de som artigt och belevat närmar sig kunden med frågan "kan jag hjälpa till med något?" och c) de som beter sig som kvinnan på The Body Shop på A6 (skälet till att jag över huvud taget satte min fot där har enbart med julklappar att göra, okej?). Denna kvinna kommer fram och börjar, helt oprovocerat, tvinga på oss en massa produkter, pratar hela tiden och är helt enkelt extremt påträngande. Jag kunde knappt hålla mig för skratt, vilket jag döljde med att hosta till, vända mig bort och släntra ut ur butiken. Fråga Kajsa, hon var där.

Edit: Rätt sjukt att jag inte fick använda klamrar för att beteckna intervall eftersom programmet då fick för sig att jag kodade i html. Jäkla skitsida.

Edit2: Fixat =)

Nude

Don't get any big ideas
they're not gonna happen

You paint yourself white
and feel up with noise
but there'll be something missing

Now that you've found it
it's gone
now that you feel that
you don't

You come up for air

So don't get any big ideas
they're not gonna happen

You go to hell for what your dirty mind is thinking

//Radiohead

"Ditt city - Mitt city - Mitt i city!"

Jaha. Vad var nu det att ha ångest över? Drog mig upp ur sängen halv sex imorse för att, utan frukost, sätta mig på tåget till Alingsås. När jag väl kom dit fick jag vänta en timma och fyrtiofem minuter - en halvtimma längre än väntat - för att sedan bli visad in i ett "förberedelserum", innehållande två personer, yrke okänt. Jag gick in, sade att jag ville ha skadestånd för det jag blev av med plus dagens resa, mannen sade att hon (kvinnan som stal mina saker) inte kommit, varvid jag blev utskickad i snön och fri att göra vad jag ville. Efter tre minuters samtal med någon som inte hade något med brottet att göra. Kunde de inte tagit det på telefon istället för att tvinga upp mig dit?!

Har, i brist på dvd-filmer, nu suttit och skrattat och nostalgerat framför NileCity. En fråga som slår en är ju naturligtvis: Hur kan de spela in det där utan att ens dra på mungiporna?! Mick Tålbot måste ju ändå vara skönast!

Kräk

Sådärja. Nu var det dags. Imorgon bär det av till Alingsås och Tingsrätten för att försöka få skadestånd för stölden i Vårgårda för två år sedan. Nervositeten har knappast sjunkit sen förra gången ämnet kom på tal, snarare tvärtom, så nu är jag på gränsen till hysteri i min undran vad som kommer hända. Jag har inte en aning. Jag har begärt skadestånd på totalt 3800 SEK, det ska bli intressant om jag får det, eller hur det nu blir. Som sagt, jag har inte en aning.

Lyckades få en släng av magsjuka igår, förmodligen efter att ha ätit en dålig julskinkskiva från caféet i skolan. Så när jag kom hem och hade ätit lunch/middag började magkrämporna. Dessa fortsatte i eskalerande skala och hade sitt crescendo kring halv tolv igår kväll då jag äntligen, efter många om och men, lyckades spy. Sex konvultioner blev det, men det var det helt klart värt. Somnade sedan med kläderna på i sängen och vaknade inte förrän halv sex på morgonen av att bussen körde förbi utanför och att det var tänt i hela lägenheten och hade varit så hela natten igenom.

Har aldrig sett fram så mycket emot en julafton som nu. Kan i och för sig bero på att jag vet vad jag ska få i julklapp av mina föräldrar. Men, det säger jag inte nu, och ni som jag råkat (velat) säga det till håller tyst!

Konsthall?

Var på väg hem från Skövde innan från en gratis (!) helg på Billingehus Hotell då jag passerade över Hamnkanalen i Jönköping. Precis på bron står där en liten oktagonal, orange byggnad med stora fönster, så man ser in, vars namn är "Konsthall 1.0" Byggnaden tar upp ungefär 3 kvadratmeter och är i min mening rätt ful, för att inte tala om innehållet. Jag har aldrig påstått mig vara speciellt konstintresserad och framförallt inte direkt insatt i dess olika genrer, vinklar och vrår, men detta kan en tioåring göra bättre. Istället för de till synes intetsägande gröna målningarna pryddes nu insidan av en taggbuske. Det var i alla fall så det såg ut; hade jag inte vetat bättre hade jag trott att de släpat dit en björnbärsbuske och hängt upp i taket, kanske för att de vill behålla de få besökarna de får.

Godbitar från helgen:


Tänk att Anton är så lik en jordgubbe, eller en ko!


Min personliga tolkning av Ängeln Gabriel, aka Huvudtränaren!

Belle

Oi Lienda
Bella che fa?
Bonita, bonita que tal?
But belle
Je ne comprends pas français
So you'll have to speak to me
Some other way

-Jack Johnson

Promenix

Att ta en promenad runt Rocksjön kan tyckas vara en dålig idé, av flera skäl. Dels för att det inte direkt är någonting att titta på längs vägen - det mest intressanta är väl E4:an som tuffar förbi utan någon som helst vetskap om vad som händer bredvid vägrenen, dels är sjön en av sveriges skräpigaste, här finns en av tre "svartlistade" svenska badplatser (ingen fara, jag har aldrig sett någon som badar där ändå, förutom de stackars kanotister som inte har vett att hålla sig ovanför vattenytan), men också för att det är vansinnigt kallt ute vilket främjar isbildning på asfalten. Men jag är desperat.

Foten har ägd upp mig i två och en halv vecka nu, det är fortfarande inte bra och efter så lång tid utan träning får jag faktiskt abstinens. Jag blir lättretlig, trött och hängig, och den enda boten jag ser på det är att röra på sig ändå, vare sig det strålar smärta upp i benet eller inte.

En liten lista.

Hetaste låtarna just nu:

Mono - The Flames Beyond The Cold Mountain
The Evpatoria Report - Taijin Kyofusho
Ólafur Arnalds - Fok
Radiohead - Pull Revolving Doors
Jóhann Jóhannsson - Fordlandia

Sedan kan man ju alltid diskutera huruvida adjektivet "het" är applicerbart på min musiksmak, men jag skriver vad jag vill.

"Dry Martinique"

Måste bara lägga upp den här. Fruktansvärt rolig.

Rättelse

Vill klargöra en sak. Jag kritiserade ej sällskapet, de brända mandlarna eller den där uppenbarligen sanslöst låga sannolikheten att vinna på ett chokladhjul, utan enbart vädret. Så om någon tog illa upp ber jag ödmjukast om ursäkt för detta och lovar att gottgöra berörda parter.

Najs.

Jul på Liseberg har en förmåga att inte vara lika fint i spöregn som i snö. Visst, personalen försöker fejka snön med något som ser skrämmande ut som mjöl på ett par granar precis vid ingången men intrycket förstörs en smula av att det vid foten av granen har samlat sig en liten mjöl-och-vatten-pöl som skvalpar på ett till synes obehagligt vis. Att man sedan lyckas sätta foten just där har ingenting med detta att göra.

Jag har kommit fram till att jag, precis som någon annan, faller tillbaka på min barndomsdialekt när jag blir upprörd. Varför jag inte har tänkt på detta innan beror väl mestadels på att jag sällan blir upprörd till den milda grad att jag börjar prata hederlig marbo. För er som inte har träffat mina föräldrar kan jag meddela att nej, jag pratar inte riktig marbo och ja, det är möjligt att prata mer bonnigt än vad jag gör.

Tentan gick inte bra. Men den var svår, fruktansvärt svår. Jag kan ju kyssa mitt VG goodbye. Får väl satsa på nästa kurs istället, linjär algebra. Lätt som en plätt!

T-18 hours.

Så där ja. Nu är snön borta. Lika bra är väl det, jag hörde att halkolyckorna var näst intill oändliga här i stan i tisdags. Synd bara att snön inte höll i sig över helgen. På Liseberg.

Ska delta i en ledarutvecklingsträff i klubben på lördag vilket ska bli mycket spännande. Det var längesedan jag gjorde någonting liknande om man bortser från O-Camp, så jag är faktiskt rejält taggad. Det ska bli intressant att se vad vi har att komma med och jag hoppas verkligen att jag kan ha något att bidra med.

Så, tenta imorgon. Har laddat upp med både bananer och Gainomax. En släng av dubbelmoral gentemot den söta apan i reklamen, jag vet, men jag måste hålla mig pigg!

Visste ni att "genom en sensationell genmanipulation och korsning mellan pollen från pil och kottar från tall har en forskare lyckats skapa det oerhört snabbväxande trädet pill"? Eller att "Herr Heimdahl satt på sin regnbåge ovanför Kiruna i midsommartid och såg gräset växa"? Inte jag heller.

Tankestillestånd

Jag ber om ursäkt för den mediokra uppdateringen. Tentaveckor har den effekten på bloggar, sociala aktiviteter samt allt möjligt nyhetsflöde. Det enda jag i princip kan tänka på just nu är fourierserier, dubbelintegraler och huruvida tillämpningar på trippelintergraler kommer på tentan. Men jag tror jag kan det. Faktiskt. Om inte annat blir jag väldigt förvånad om jag missar på tentan. Jag är inte jättesugen på att göra om den i januari då vi är mitt inne i den linjära algebran. Men ni har ingen aning vad jag pratar om så jag slutar!

Gah, jag säger ju det! Jag kan inte tänka på något annat!

Rättegång?

Så där ja. Då var man fullständigt vettskrämd igen. Jag ska den elfte december åka till Alingsås Tingsrätt på, som kallelsen kallar det, "muntlig förberedelse" - vad nu det kan betyda. Jag har yrkat om skadestånd efter en stöld i Vårgårda för två år sedan (!) och vill nu ha mina pengar. Men det ska jag uppenbarligen behöva åka hela vägen till Alingsås för att få, och vad händer när jag väl kommer dit? Blir det att bara prata med en utredare, eller mer? Jag har inte den blekaste aning. Någon som vet?

Kill me.

Den Perfekta Julen

Jag har hört rykten om att det runt om i Sverige den senaste tiden fallit en del nederbörd i form av iskristaller, i dagligt tal kallat snö. Denna skänk från ovan lägger sig likt ett täcke på marken och bringar glädje till både stora och små. Att slira runt med bakhjulsdrivna bilen på parkeringen framför sjukhuset är ju en riktig höjdare, då det är nära till hjälp om så skulle behövas. Även snöbollskastning uppskattas av alla inblandade, aktiviteterna binder samman människor på ett alldeles speciellt sätt, ett sätt som ingen annan form av vatten gör. Med snö som förelöpare firar man julen till minne av Den Stora Julgrisen som en dag vaknade upp med ett äpple i munnen, en polkagris i näsan, knäck mellan skinkorna och en coca-cola-stämpel på fläsket. Släktskap förnyas via de mest förfinade metoder, såsom snapsvisor, den helt osannolika blandningen av ädelost och pepparkakor samt julklappstjafs. För att inte tala om de gudabenådade dagar efter juletid då begreppet mellandagsrea är på allas läppar och människor, vars inkasserade julklappar inte dög, avkräver kvitton av släktingar för att byta bort perkulatorn och vattenkannan mot en espressomaskin.

Jag vill minnas att det var på grund av någon långhårig man vi egentligen firar jul. Men ni andra har säkert rätt.

Danke

Jag har blivit ombedd att å min fot och mages vägnar tacka Jocke som så vänligt skjutsade mig till ICA Maxi och hem idag så jag kunde handla. Tusen tack!

Jag har också blivit ombedd å min mages vägnar att kasta en förbannelse över Karin som sålt mig sin mixer. Det tog ungefär tolv timmar, sedan var jag beroende av smoothies och är det fortfarande. Faktum är att jag dricker en i skrivandets stund. Dock vill min hjärna tacka henne för mixern, ett behov mer att släcka är en mer sak att njuta av!

Avslutar med ett citat från Robert Jordans fantasyepos - Sagan om Drakens Återkomst:

"'Jag kommer aldrig att dra skam över er.' För Rand lät det underligt att höra det ömma tonfallet, som en smekning, från väktaren, men det fick Nynaeves ögon att stråla. 'Jag kommer att hata den man ni väljer eftersom han inte är jag, och älska honom om han får er att le. Ingen kvinna förtjänar att till brudgåva få vissheten om att bära änkedok, ni minst av alla.'"

Hinder

Nu har det gått fyra dagar. Fyra dagar med denna gudsförgätna skadade fot som bara ställer till det. Jag kan inte gå i trappor, vilket i princip försenar mig till lektionerna. Jag kan inte handla, eftersom det är omöjligt att bära någonting i handen samtidigt som man ska hoppa på kryckor utan att falla ihop. Jag kan definitvt inte träna, något som oväntat nog ger mig en liten släng av abstinens. Men, jag kan utan att få dåligt samvete sätta mig på en av pensionärsplatserna på bussen. Alltid något!

Hoppas bara jag kan gå som vanligt igen när foten väl har läkt. Om jag försöker gå på foten nu trampar jag på utsidan av den, vilket gör att jag blir åtminstone halv kobent. Risken finns ju att jag får ont någon annanstans när jag överbelastar benet nu, men det är väl bara att hoppas.

New Math

Jag kan bara inte låta bli. Angående min utomordentliga nördighet kommer här ett satirisk litet filmklipp signerat Tom Lehrer. Jag skrattar så jag gråter. Behörighetskrav: Matematik Diskret.

Halt

Kryckor blev det. Får se hur länge, men en dag är länge nog. Hade uppenbarligen lyckats stuka foten på ett sätt jag inte ens visste gick. Jag känner mig som en nörd som är så mycket nördigare än de andra nördarna, men det vore ju inte första gången. Förmodligen stämmer det också.


Coldplay - Yes!

Now we were dying of frustration
-Say Lord lead me not into temptation
-But it's not easy when she turns you on
-Sin, stay gone

Skada

Jag visste det. Jag visste det hela tiden. Att jag inte kan lyssna. Lyssna på folk som säger att det är farligt. "Korpfotboll är ju rena självmordet". "Det är farligare att spela korpfotboll än ishockey på elitnivå". Sannerligen. Tror ni inte jag skadar mig idag?! Skulle göra en avstanning efter att ha blivit bortfintad, gjorde ett rejält genomtramp där benet ville framåt men foten stod still och kan nu inte stödja på foten. Är det lika illa i morgon blir det akuten på Ryhov. Så fruktansvärt typiskt.

Ta er en titt på det här. Jag har aldrig hört någon säga att denna låt inte är vacker. Är en aning putt för att jag missade honom här i Sverige. Upptäckte igår att Ólafur Arnalds (som han heter) var i Göteborg för två veckor sedan. Ganska bittert.

Såg nyss sista avsnittet av The Lost Room - en mycket spännande serie med en helt otrolig story. Det enda minuset jag ger den är att det var lite för mycket USA, men vad gör man inte för lite spänning?

Waiting on the world to change

Har ni någonsin åkt buss med en mopp inlindad i en plastpåse i den ena handen och en genomskinlig påse med två halvätna frallor i den andra? Gör inte det. Folk tittar.

Vandrade mot kassan på Willys tidigare idag (utan mopp och frallor, de lämnade jag utanför) då jag helt plötsligt kände mig instängd - av pensionärer. Det var gammalt folk överallt! Det är inte så att jag inte tycker om dem, men när det enda man ser är permobiler, rullatorer och rynkor undrar man om den där konspirationsteorin verkligen var så orealistisk.

Jag undrar när jag ska korka upp min whiskey som stått i fönstret i snart ett och ett halvt år. Men den är ju så fin att titta på. Den får stå lite till.

One day our generation
Is gonna rule the population

Tillbakagång

Att säga att jag är politiskt intresserad vore att ljuga och att jag är en flitig tittare till debattprogram på tv är ännu mindre sant. Men för några dagar sedan såg jag en liten dokumentär om dagens skola och skolpolitik á la Björklund och med tanke på mitt framtida yrke blev jag en aning intresserad. Med tanke på att detta är mitt första politiskt inriktade inlägg får ni ursäkta mina brister i referenser osv.

Jag har än så länge lyckats hitta en bra egenskap hos Jan Björklund - han är från Skene och pratar således marbodialekt vilket man inte kan annat än uppskatta i klungan av alla stockholmare. Men nackdelar finns det gott om, jag har i alla fall lyckats hitta en hel del, åtminstone i hans politik och dess reformer inom skolan. Att en skolminister på 2000-talet driver en skolpolitik som kastar tillbaka skolan 50 år i tiden ter sig tämligen skrämmande. Betyg i uppförande och ordning, ett näst intill ignorerande av värdegrunden och löften om att lärare ska få befogenheter att i princip ta till våld för att tukta störande elever - listan kan göras lång. Vad jag ser i en skola med Björklunds reformer är elever som är rädda för lärare, rädda för vad lärare kan göra. Visst, jag vill sätta mig i respekt hos mina elever, men att se mig själv som någon som skrämmer ungdomar, det skrämmer mig.

Flervariabelanalys

På tal om pluggskador - jag har börjat drömma matte nu också, i alla fall tillräckligt mycket för att komma ihåg integralerna jag har räknat på när jag vaknar. Det sköna är att vi egentligen inte har så mycket lektionstid, men det känns som om jag pluggar på 150%-fart ändå. Det kan bero på att de kurserna vi haft tidigare, framför allt i matte, har gått så långsamt att man i princip kunnat läsa två samtidigt samt att när vi väl sitter på föreläsningarna känns det som om Robert (läraren) pressar in information i huvudet med ett skruvstäd. Men jag trivs faktiskt ganska bra. Nu känns det verkligen att man pluggar, man har fullt upp hela dagarna och man är helt utslagen när man kommer hem.

Kom över en bild på skräpet de där dykarna fann på Vätterns botten. Någon som behöver en cykel?



Flervariabelanalys är tämligen spännande. Att med en funktion kunna beskriva formen av en sadel, en tromb eller varför inte en vas är ganska fascinerande. Men det får stå för mig, jag vet att jag är något av en idiot som tycker det är kul. Men jag är en av minst tjugo!

Några exempel:



Ni kommer inte undan! Whoho!

Pluggskada

Det är ganska sjukt. Fick tips om några matematiklåtar, var självklart tvungen att kolla in. Det sjuka är att jag känner igen mig.

Callecalleculusculus, eeaaeeoo!

Jag är matematikstudent, jag räknar varje dag
Jag kan derivera, integrera, kvadratkomplettera, jag
Jag räknar i sömnen, jag räknar där jag går
Och vad jag säger är det ingen som förstår

Att leva som jag gör, är inte alltid lätt
För att räkna matte kräver båda tårar, blod och svett (både?)
Så jag sitter här och sliter, fast klockan den är 2 (på natten)
Och hur det ska gå på tentan får vi se...

Calculus
Jag sitter här och räknar min... Calculus
CalleCalleCulilus.... Calculuc
Sitta här och räkna sin... Calculus
Jag är matematikstudent

Det är limus, det är sinus, det är delta, epsilon,
och gränsvärdet för vad jag orkar börjar gå mot noll
Men det ska nog reda ut sig, för Åke han har koll,
och han kan förklara hur en tvättsvamp rör sig som en parabel

När inget annat hjälper, så sjunger jag en sång,
För då ska nog hyperbolerna i hjärnan gå igång
Så jag sitter här och sjunger, och skrålar mig hes,
Fast jag borde nog gå tillbaks och sätta mig igen, och räkna...

Calculus... Jag borde ta och räkna min Calculus,
CalleCalleCulilus.... Calculus
dy genom dx blir.... Calculus
Jag är matematikstudent
Jag är matematikstudent

Roten ur x upphöjt i två, är inte så svårt att förstå
Det är beloppet utav x
Det är beloppet utav x

Blåsväder

Att vara ute och gå på piren i Jönköping en blåsig, regnig och allmänt ruskig höstkväll som denna var väl kanske inte en av de smartare idéerna, men därute fanns folk som gjorde ännu sjukare saker - de dök. Några arbetare (jag vet inte vad jag ska kalla dem, de arbetade i alla fall) var i och dök i sjön och rensade botten från skräp. Vad jag såg var det mesta av skrotet gamla cyklar, fullständigt igenrostade sådana vars trampor förmodligen inte hade gått att rubba om man så hade ställt en traktor på dem. Men allvarligt, hur dum får man vara för att dyka i Vättern en isande kall novemberkväll för att leta skräp?

Muse har inte bara en fantastisk sångare i Matthew Bellamy, han är också en mycket duktig lyriker.

Endlessly

Hopelessly, I love you endlessly
Hopelessly, I'll give you anything
But I won't give you up


Knights Of Cydonia

Come ride with me
through the veins of history
I'll show you how God
falls asleep on the job

Endlessly

Och så var det det där med att vara personlig. Hur många gånger har jag egentligen inte bara velat skriva precis vad jag tänker på? Hur ofta har jag inte bara velat sätta mig ner och skriva av mina tankar? Tro mig, jag har försökt, men ännu inte lyckats. Jag vet att det faktiskt är några stycken som besöker den här bloggen då och då, men det är ju människor jag känner och litar på, så varför är det så svårt att bara skriva lite allvarliga tankar allt emellanåt?

Kanske är det för att jag inte behöver, kanske är det för att jag redan ältat allt fram och tillbaka så jag till slut blivit trött på det. Eller kanske beror det på att jag inte vågar. Detta är nog något de flesta som tar sin blogg på allvar någon gång funderar på, men som många av dessa inte har några problem med. En betydande anledning till varför jag inte skriver personliga saker här, i alla fall just nu, är väl att jag vill upprätthålla en tämligen positiv stämning, något som är svårt om jag ska skriva av vad som går genom huvudet på mig mesta delen av dagarna.

Men jag jobbar på det.

Mumma. Fick nyss hem ett paket från CDON.com - fem ep:s av Sigur Rós. Jag är tämligen exalterad inför att bara sätta mig i soffan, stirra in i väggen och njuta av världens vackraste musik. Ta er en titt här, ladda ner lite av musiken och njut.

Skrän

Jag har upptäckt, både av mig själv och av andras kommentarer, att jag alltid har väldigt hög volym på musiken jag lyssnar på. Jag har också lyckats lista ut vad det beror på. Min aningen ej existerande sångröst.

Jag tror min sångröst kan beskrivas på flera olika - tämligen målande - sätt. Kanske som en kråka - en skadeskjuten sådan - som en griskulting som känner att han inte är smutsig nog och bara måste säga det till mamma sugga så fort som möjligt, eller kanske som en älg som inte fått tillräckligt med ligg (stå?) på sistone och som är så brunstig att han snart exploderar. Kanske en blandning av alla tre. Hur som helst tycker jag det är mycket goda skäl att ha hög volym på musiken - jag står inte ut med min sångröst och det gör ingen annan heller. Så det är för er skull!

Hur fan kom jag in på detta?

Regn.

Vilken skräll. Det regnar i Borås. Det är ju inte det att det gör det varje gång jag kommer hit, utan att det gör det även då jag inte är här. Hela tiden. Har ni någonsin varit i Borås när det inte regnat? Nej, jag tänkte väl det. Stackars folk som ska springa ikväll. Det bådar inte gott.

Poor rabbit

Okej, jag bor kanske inte mitt i stan, men det är ändå ganska mycket bebyggelse kring min lägenhet, A6 ligger endast ett stenkast härifrån och E4:an blåser förbi lika nära. Är det då inte underligt att det har bosatt sig en släkt harar här, precis utanför lägenheten? Man ser dem ibland, skuttandes omkring i höstlöven som om det inte finns ett enda problem. Saken är väl den att det gör det - även för dem.

Minns ett tillfälle i våras, jag var ute på en inlinesrunda och skulle bara svänga in på parkeringen som går mot lägenheten när jag ser något ligga och rycka på gatan. Sorgligt nog är det en av dessa harar, som blivit överkörd men inte omhändertagen av klantarslet ifråga. Jag stod som fastfrusen på hjul och tänkte att det bästa är att bara gå fram och trampa ihjäl den, men min fotbeklädnand var knappast lämplig att nacka harar med, så jag gjorde ingenting. Istället kom dagens hjälte förbi i bil, svängde av vägen, stannade, klev ur bilen, gick fram till haren, trampade ihjäl den med hälen och slängde in den i en buske. Det kan tyckas vara en aning rått men just då var det nog det mänskligaste han kunde göra. Stackars hare.

Norska band har konstiga namn, men ändå?

"Men asså, ni vet de där Röyksnopp?"

//Evelina

Vad har hänt med 2:an?

Vad har egentligen hänt med 2:ans buss? Förut, vilket innebär i somras och tidigare, kördes den hälften av gångerna med vanlig buss och hälften av gångerna med dragspelsbuss som tar dubbelt så mycket folk. Men nu är det helt smockfullt på varenda avgång eftersom de alla körs med vanliga bussar, en av de linjer som flest folk åker. Dessutom är de alltid sena, och då menar jag verkligen alltid, det kan ibland till och med vara så att en buss helt enkelt inte kommer. Inte jättekul för folk som har tider att passa eller saker att bli uppstressade för, som tentor.

Fast bussarna körs ju i och för sig på biogas, så jag får väl se den positiva sidan, något jag har lovat att jag ska göra mer!

Det finns många personer jag känner för just nu. Ni vet vilka ni är, så jag sänder en tanke till er!

Utmaning

Då har även jag blivit utmanad, av Kajsa. Nåja.

Regler:
- Skriv reglerna i ett inlägg och länka gärna den som har utmanat dig.
- Berätta 7 saker om dig själv (alldagliga och knäppa).
- Utmana 7 andra bloggare genom att länka till dem.
- Tala om för dem att de har blivit utmanade.

1. Jag har en fobi för alkisar (den historien kan vi ta senare).
2. 75 % av vattnet jag dricker dricker jag ur en sprite-falska.
3. Jag köper hellre få dyra kläder än många billiga.
4. Jag köper fler cd-skivor än jag egentligen har råd med.
5. Jag har en tendens att göra mycket i sista minuten, det jag inte får gjort då gör jag förmodligen inte alls.
6. Jag tycker om att åka buss sent på kvällen när ingen annan åker.
7. Jag älskar carbonara i alla dess former.

Jag är en sådan där som verkligen avskyr kedjebrev så för att få i alla fall få ett slut på den här kedjan får vem som helst anta utmaningen!

Alla helgons dag?

Det är ganska underligt. Det är den sista lördagen i oktober (igår alltså, men jag skriver i presens ändå, så det så) klockan är runt sex på eftermiddagen. Jag ska snart bege mig men jag går fortfarande omkring, planlöst i lägenheten för att hitta på något att göra till jag ska åka. Av en slump tittar jag ut genom fönstret som vetter mot Östra Kyrkogården, en av Jönköpings större kyrkogårdar, men framförallt den vackraste. Där ser jag tusen sinom tusen tända ljus, och jag blir förvånad. Varför alla dessa ljus tro? Långsamt går det upp för mig att, ja visst, det är Allahelgona.

Jag har själv under min uppväxt aldrig "firat" allahelgona - visst, jag har vetat att helgen funnits där men aldrig lagt någon större vikt vid den. Det faktum att den i mun på de svenskar som inte går i kyrkan numera heter Halloween kan också ha påverkat mig, men borde jag då inte kommit på att det var Halloween? Nej knappast, för jag har i all min brådska avskytt allt vad kommersialiserade helger heter och i samma hast glömt att det finns en vacker högtid bakom denna plastnatt.

Det var fantastiskt vackert på kyrkogården igår och då jag gick där i fackelskenet och filosoferade till Sigur Rós insåg jag att jag kanske inte ska klaga så mycket utan istället njuta av vad jag själv väljer att njuta av, vilket i detta fallet blev en vacker kyrkogård i stearinljus.

Men i jul blir det bara mat.

Taveldisposition 7.5hp

Dunk Dunk Dunk. Dunk Dunk Dunk Dunk Dunk. Så låter det när vår nuvarande lärare skriver på tavlan. Han är snabb, så att säga.

Till sitt förfogande har han fyra tavlor, två av dem med de ungefärliga måtten 4x1,5 meter och de två andra, 2,1x5 meter, en total area på 18 kvadratmeter. Han har inga som helst problem med att fylla dessa tavlor med matematik på tio minuter, tops. Visst, han är duktig på matematik och kvicktänkt och så, men det är hastigheten på pennan som imponerar mig, så också det faktum att han alltid använder versaler när han skriver bokstäver. Det bara smäller på tavlan. Men det sjukaste är ändå att han skriver rätt, raderna är lika spikraka som hans axlar i diagrammen, hans sinuskurvor är som konst och hans frihandscirklar får en att tro att han har en passare inopererad i handleden. Han är grym, helt enkelt.

Kalla mig nörd, men jag vill ha "Calculus".

Han fångade sparken med huvudet
som att nicka en fotboll i mål
som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå.

Noll

Så där ja. Nu är allt trams över och vi har äntligen fortsatt med den riktiga matten. Analysen. Jag älskar matematisk analys.

Jag suger på problemlösning och sannolikhetslära är min akilleshäl - men analys, det kan jag. Bara att sitta på föreläsningarna och känna "Yes, jag hänger med till 110%" är värt en hel del.


När du är tunn som luft
så är du nästan perfekt
Du gör mig lugn
när alla ljusen har släckts...

...jag klär i din andedräkt.

Han är poetisk, den där Jocke Berg.

Tankar

Jag upptäckte ett par saker i helgen.

1. Varför kan inte folk fatta att det heter normaltid och inte vintertid?

2. Den natten på året då man får en extra timmas sömn spenderar jag på liggunderlag. Snacka om slöseri.

Fick mig en tankeställare härom dagen. Kom efter det ena och det andra in på samtalsämnet "mitt efternamn" härom dagen när jag pratade med en vän, en förnuftig sådan till på köpet. Hon undrade om det möjligen är så att mitt efternamn inte är så himla kul egentligen utan att jag "gör" det roligt genom att skratta åt det själv, berätta historier och sådana saker. Jag tror det ligger oerhört mycket i det, men jag tror också att om jag inte hade "gjort" det roligt hade jag i princip plågats genom varje samtal med en person jag nyss träffat som vill veta mitt efternamn. Nu bjuder jag på mig själv, som så ofta annars, och skapar också en grund för ett vidare samtal. Ett gott skratt förlänger livet, men också relationer.

24:e

Häftigt. De har trådlöst internet i Swebusarna. Hade jag ingen aning om. Men bra är det.

Sorry för att jag inte bloggade igår, men jag var tämligen upptagen och jag tror ni vet med vad. Nu är i alla fall redovisningen gjord och det är bara att vänta tills man får besked huruvida Herr Kilborn tyckte om min uppgift eller inte. Om ja, tur, om nej, inte så oväntat. Jag tror aldrig jag har varit så här oseriös inför någon tenta någonsin. Den kändes så fullkompligt meningslös när man inte gick ut och testade den i någon grupp elever. Det hade varit så mycket enklare då.

Såg att Låt den rätte komma in fått toppbetyg av svenska högt anseende filmrecencenter. Men allvarligt talat - en svensk skräckis, och en vampyrhistoria på det? Det kan ju inte bli annat än flopp rätt ner i skorna.

Idag är det två månader kvar till julafton - detta överkommersialiserade spektakel som äger rum i december varje år för att svenskarna ska ha någon anledning att supa sina släktingar under bordet. Den diskussionen kan vi ta senare, om inte någon trugar?

Tentaångest

Okej, nu har även jag drabbats sv den sjukdom (?) som 110% av sveriges studenter oundvikligt drabbas av. Tentaångest. Jag är ganska nöjd med att hålla mig undan i nästan två och ett halvt år och är rätt tjurig för att jag inte höll ut längre, men ingen är fullkomlig, framförallt inte jag.

Varning! Stötande språk kan förekomma.

Det är den här förbannade hemtentan som går mig och, för allt vad jag vet, hela min klass på nerverna. Förbannade uppgift och förbannade lärare (från Göteborg ^^) som ska dela ut en sån här genomrutten och fullständigt avskyvärd uppgift. Jag vill inte mer. Det känns som om jag sitter och stirrar på en lekplats hela tiden och det enda jag kan tänka på är hur mycket all jävla sand kan kosta. Någon som vet förresten?

Lekplats

Jag borde inte blogga. Jag borde plugga. Men jag bloggar. Det är roligare. Plus att jag inte behöver flytta mig från datorn.

Jag borde skriva en hemtenta i matematisk modellering. Men efter att ha letat priser på bräder som behövs för att bygga en lekpark är jag inte så motiverad längre. Det skulle vara mycket roligare om jag själv kunde få bygga lekplatsen istället för att komma på alla mått och priser. Att jag sedan också ska "göra" ett elevarbete får en ju att börja gråta.

Ibland passar de där msn-klyschorna - "Jag pluggar - stör gärna!". Precis så är det nu.

Keane - Perfect Symmetry

Keanes nya album Perfect Symmetry skiljer sig till viss del från det förra Under the Iron Sea. Deras första album, Hopes and Fears är ett melankoliskt mästerverk som tränger in och berör medan Under the Iron Sea har ett par låtar som också förmedlar en känsla av glädje (se Is it any Wonder och The Frog Prince). Men Perfect Symmetry är något extra. Förmedlingen kan gå från glädje (Spiralling) till uppgivenhet (Lovers are Losing), vidare till ilska i Again & Again och slutligen tillbaka till uppgivenhet i den underbara You don't See Me. Den perfekta avsaknaden av gitarrer gör att Keanes musik låter helt unik men ändå igenkännbar på något sätt, och tillsammans med sångaren Tom Chaplins ljusa röst pendlar låtarna mellan indie rock, alternative rock och britpop i en genial blandning. Jag ser med spänd förväntan fram emot musikvideon till Lovers are Losing som släpps som singel idag. Deras tidigare musikvideor är ju mästerverk i sig (se Bedshaped och Somewhere Only We Know). Slutsats: Helt klart värt besväret!



Ladda ner först - köp sen!

Fussball

Ända sedan jag lade av med det har jag tyckt att själva utövandet av fotboll bara är en massa trams. Klyschan "svettiga män som springer efter en boll" faller en lätt i mun. En idrott där skador är regel snarare än undantag och där utrymmet för fuskning är brett som en oxkärra har aldrig riktigt tilltalat mig personligen, möjligtvis om min enda roll är att skälla på spelarna och domaren från soff- eller läktarplats.

Men för ett par veckor sedan lyckades jag bli lurad att hänga med på lite korpfotboll och idag var min premiär. 2x20 minuter stod på schemat och om jag känner mig själv rätt dagen efter en fest så skulle det snarare kännas som 2^20 minuter, dvs 4369 timmar och 40 minuter. Men det gjorde det inte. Det kanske var en aning segt till en början men när väl den där kämpaglöden sätter till så försvinner tiden likt en fredag i gott sällskap.

Jag var tämligen orolig för att spelet skulle vara fullständigt hänsynslöst, men riktigt så illa var det faktiskt inte. Visst, man fick ta en smäll då och då, men jag svettas ganska ordentligt så jag får nog mindre smällar än resten ändå.

Så, en idrott jag trodde jag helt och fullständigt hade lagt av med ser jag nu fram emot att få utöva igen. Kom gärna och titta på om ni har lust! Titta gärna in på hemsidan också!

Ja visst ja, matchen slutade 5-5, vilket vi är nöjda med!

Grön

Jag glömde.

Grattis Benni!

Stereotypier

Var inne på BR härom dagen för att köpa en present. Som vanligt när man kommer in i den butiken möts man av en färgexplosion som etsar sig fast på näthinnan för att ge men på för livet. Rött här, grönt där, rosa, gult, blått; ja, alla möjliga färgkombinationer går att hitta där inne. Men det är inte det jag inte tycker om. Visst, barn tilltalas av färger, det kan jag förstå. Men måste butiken vara så fruktansvärt könsstereotypisk?

På ena sidan hittar vi tjejleksakerna. Där finns Barbie-dockor (både killdockor och tjejdockor), "My Little Ponny"-figurer, dockhus, gosedjur (tro det eller ej) och en massa andra leksaker för små flickor. Samtidigt hittar man på andra sidan prylarna för pojkarna - utklädnader, sanslöst mycket Lego, låtsasvapen (som är sorgligt verklighetstrogna), tv-spel osv. De skulle lika gärna kunna göra som JC - "Killar hitåt, tjejer ditåt".

Jag tror att den här uppdelningen av beteenden och intressen redan när man är så oerhört ung bidrar till en stor del av uppdelningen i det vuxna, och även det unga, samhället idag. Att hos en man hitta egenskaper som ett för ljust skratt, modeintresse eller besatthet av Gossip Girl får oss genast att skrika "BÖG!", skratta och sedan vända ryggen till. Antagligen gäller samma sak för kvinnor, men med tanke på att jag själv är - nå kanske inte riktigt - man så känns det som om jag har något bättre insikt här. Fast det är klart, hos kvinnor finnes de här "konstiga" egenskaperna nog oftast i utseende- och klädesområdet.

Vad jag menar är: vad är det för fel på att jag är kvinnlig lite då och då; att jag tittar på de där serierna jag knappt vågar erkänna att jag tittar på eller att jag skrattar mitt nasala skratt som i sin tur får andra att skratta? Jag ser inget som helst fel i det och tro mig, jag tänker inte börja dyrka David Hasselhoff och hinka öl framför Simpsons.

Se där ja. Ännu en seger. Fy vad Brynäs är bra. Brynäs är bäst. Det sköna är att det faktiskt stämmer. Och HV är där de ska vara. På snöret. Hoppas de trillar av. Då kan jag gotta mig även om Brynäs inte vinner. Fast den eventualiteten behöver jag ju inte oroa mig för. Eller hur?

Topp 5: Bästa tre låtarna på ett album i rad:

1: Sigur Rós - Ágætis Byrjun
6 - Viðrar Vel Til Loftárása
7 - Olsen Olsen
8 - Ágætis Byrjun

2: Foo Fighters - In Your Honor
1 - In Your Honor
2 - No Way Back
3 - Best Of You

3: Mew - Frengers
8 - She Came Home For Christmas
9 - SheSpider
10 - Comforting Sounds

4: Stereophonics - Language. Sex. Violence. Other?
4 - Devil
5 - Dakota
6 - Rewind

5: Coldplay - Parachutes
4 - Sparks
5 - Yellow
6 - Trouble

Protester?

Hästminne

Metros löpsedel idag: "80-talisterna: Därför mår vi så dåligt". Jo visst, att folk mår dåligt är väl ingen nyhet, och det är inte det som stör mig heller, snarare ordvalet. 40-talisterna, det är de som kommer lämna skolan med tomma lärarplatser kvar. 50-talisterna, det är de som dricker för mycket. 60-talisterna, det är de som tar 40-talisternas jobb. Jo visst, dessa uttryck är väl använda, men användandet av "80-talist" får en att känna sig så förbannat gammal.

Var uppe på Sanda och genomförde två lektioner idag och som vanligt när man är där uppe kan man inte undgår att träffa några av sina gamla gymnasielärare. En av dem, min biologilärare, som för övrigt är en av de bästa lärare jag haft men som många inte tycker om därför hon är 40-talist med attityd, mindes mig uppenbarligen allt för väl. Vi hade ett litet internskämt under min gymnasietid som sprang ur det faktum att jag sa, högt, att jag tyckte en av hennes labbar var fullständigt meningslös - vilket den var - utan att se att hon passerade precis bakom mig och hörde allt. Sedan dess har hon terroriserat mig med det där varje gång jag har mött henne, men nu är det trots allt ett tag sedan senast. Dock vet jag inte om jag ska känna mig hedrad eller förskräckt över att hon minns det där, det är ju ändå fem år sedan det hände - sisådär åtta procent av hennes livstid.

Coincidence

Tänk vad en tillfällighet kan skapa och tillsammans med en enkel förfrågan kan en kväll gå från trist till alldeles utmärkt.

Var uppe i Stadsparken och tog några cachar innan i brist på annat. På bussen hem mötte jag dock Jocke som var på väg till After Work med Martin och Erik. Så det är bara att hänga på! Inte ofta man gör sådana impulsbeslut men efter två öl och en pizza på Evergreen ska jag definitivt inte klaga.

"Knubbe for president!"

Smuts

Befann mig mitt i Kungliga Hufvudstaden i lördags kväll. Slogs där av tanken att Stockholms bussar faktiskt är ganska fula. Åtminstone utvändigt. De har nån sorts matt, röd färg som alltid är extremt smutsig, trots att staden är, tillsammans med Reykjavik, världens renaste stad. Har de inte klippkort hos biltvätten?

Dejá Vù

Ett Päron Till Farsa 2!


Visst, det är John, men vem fan mer?


"Åh, det där var den fulaste bild jag sett!"


Stifler?


What the ****?


Favoriten.


Da Gang.


Ibland är hon bara för snygg.


Maria har vita tänder, eller hur?


Biff ska alltid förstöra det roliga.

25manna

Avundsjuk. Ja det är nog vad jag är. I alla fall när man ser den superba klubbkänsla som alla har här uppe i Stockholm. Men som jag inte har.

Höjdpunkten kom ungefär en och en halv timma efter att Halden defilerat in på sistasträckan, precis lagom till att leran torkat och vattnet och svetten blandats sådär mysigt innanför tröjan. Jag möter några skogsstjärnor och får av dem höra att deras sistasträckslöpare är två minuter efter Mariestads sistasträcka vid varvningen med 2 kilometer kvar. Sann påhejare som man är och lite sådär halvt sympatiserande Skogsstjärna hänger jag på dessa för att hoppas på att de kommer ikapp. Till historien hör att Skogsstjärnan aldrig har tagit stryk av Mariestad i 25-manna, vilket i mina ögon är ganska fantastiskt med tanke på att Mariestad har lite mer att ta av. Men, efter lång väntan ser man till slut Mariestadslöparen komma ner mot sistakontrollen och i princip samtidigt som tanken slår en, så kommer Björn - Skogsstjärnan - även han ner för slänten, 50 meter efter. Men avståndet är för stort. Skogsstjärnan fick däng med 15 meter av Mariestad efter 7 timmars och 25 personers orientering. Enligt mycket pålitliga källor kan jag avslöja att Björn använde ett tämligen ovårdat språkbruk på upploppet. Med all rätt.

Jag vill också ha det där.

Ett tag sedan

Ska ta tag i det här nu. Jag lovar.

Okej, av den enkla anledningen att jag mindes vad jag hade skrivit senaste gången här på bloggen blev jag nyfiken på att kolla upp "Örby" på wikipedia.se. Det skulle jag inte gjort. Där refereras Örby som "ett område i sydöstra delen av tätorten Kinna i Marks kommun, Västra Götalands län" - således en förort. Örby är ingen förort. Det är en ort. Partille är en förort, fast inte till Örby.

Med risk för att bli skinnflådd av vissa utflyttade Kinnabor säger jag härmed detta.

Kinna är en förort till Örby.

Örby

På hemvägen från jobbet kom jag att tänka närmare på den by jag är uppväxt i. Vill minnas ett Hallands 3-dagars för ett antal år sedan då en skröna om Örby började byggas upp, en skröna som startade med att Stefan hade oturen att ha vägarna förbi när han åkte ner till Ullared där 3-dagars ägde rum. Han såg den något ovanliga skylten man ser när man åker in i Örby; en skylt som liksom är dubbel, på ena sidan står det "Örby" och på andra sidan "Kinna", eftersom de båda samhällena ligger precis bredvid varandra. Kruxet var bara att Stefan obönhörligt hävdade att det stod Örby på båda sidor, vilket blev startskottet på det hela.
- Örby är så litet att man kan använda samma skylt för att visa att man kommer in i byn, från båda hållen.
Emil utvecklade sedan en teori som han ännu inte har släppt. Denna gick ut på följande:
- För att ta sig till Örby ska man först följa släpstigen så långt det går, brôta genom grönområdet, upp över höjden, ner i mossen för att till slut komma ut på en liten, liten ö mitt ute i mossen där Örby ligger.
Enligt Emils teori består Örby av:
- Familjen Knubbes fågelholk där vi förvarar klubbtältet i garaget och där mamma syr klubbdräkterna och lagningen till tältet, samt av Familjen Herderssons fågelholk där allt det administrativa arbetet sköts av Bosse i egenskap av titeln kommunalråd.

Detta är en lögn. Örby är ett samhälle på ungefär 3000 (!) människor som ligger i Marks kommun i södra Västergötland. Dialect, pizzeria, närbutik ålderdomshem samt skola är väl det mest uppseendeväckande man lägger märke till, men faktum är att det faktiskt finns en fyrastjärnig camping vid Öresjön. Det ni! Till råga på allt är faktiskt Örby Marks kommuns största ort - till ytan... Vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom stället är så förbannat utspritt, men ändå.

Shit, det finns inte mer att skriva. Jo, vädret kan inte bli sämre!

Snart fredag

Förbannat också. Grundat på vad jag har lyssnat på på last.fm har jag blivit rekommenderad att lyssna på Håkan Hellström. Förbannat också.

Trött som stryk. Har jobbat över två kvällar i rad, till ett respektive halv två. Bara en dag kvar. Fast jag ska behöva genomlida en vecka till med skånskan. Nån som känner en yrkesmördare jag kan leja? ;)

Bekännelser

Jag har en sak att bekänna. Man skulle nog kunna säga att jag skäms lite över det, utan att överdriva. Det är något av ett avgörande ögonblick, ett tillfälle då agnarna kapas från vetet, då de svarta fåren plockas ut.

Jag har kommit fram till att min till synes outhärdliga motvilja gentemot allt vad skvallerpress, nöjessidor och tjejtidningar beträffar har varit en aning överdriven. Jag har stundom skyggat undan från liknande som om de vore rabiessmittade, fradgande vargar. Detta har inte varit en fullkomligt naturlig reaktion då jag har haft det där "manliga" att ha i åtanke. Jag menar, vem vill ha en pojkvän som gillar att bil testad i " och annat trams? Nej då, jag tänker inte alls i slentrianmässiga banor eller har några som helst fördomar (ironi). Alltså, jag menar inte att jag själv skulle gå och köpa Cosmopolitan och lusläsa den som vilken Illustrerad Vetenskap som helst, men det är inte så förbannat ointressant som jag kan få det att verka.

Förhoppningsvis är det inte för många som fullkomligt har gett upp hoppet om att göra mig till en riktig människa, men för att komma ur denna djupa deppression som denna rennässans har gett mig så behöver jag medhåll från så många som möjligt, män killar, pojkar, vad som helst, bara ni har en Y-kromosom. Dock ej sagt att ni med dubbel uppsättning X-kromosomer inte får kommentera, ni är lika välkomna. Var vänlig skänk en brydd hjärna en kommentar den blir glad av!

Leenden

Jag har lett (infinitiv: att le) idag, av många anledningar. Jag har lett när jag har känt avsmak, vämjelse och avsky. Jag har lett av ironi, sarkasm och missmod. Leenden av missräkning, nedbrytelse och tomhet. Inget, vars effekter når ögonen. De är stilla som glas. Ögon som ser, men inte registrerar, som insuper men inte uttrycker. En kropp som känner med en hjärna som inte tänker. Går det ihop?

U10-Mila

Minns Ungdomens 10-mila för tre år sedan. Sprang då förstasträckan för vårt kombinationslag på Häggumskartan, en karta som för alltid skulle refereras till "den där gröna jävla kartan". Fick lite förhandstips innan start av Daniel Mauritzon (nån som kan bekräfta stavning?) att man skulle springa höger till första, vilket alla gjorde så den hjälpen var bortkastad. Gjorde i praktiken ett skitlopp bland grönområden och hyggen men lyckades ändå på något mycket underligt vis vara med i täten tillsammans med Stefan Jonsson vid sista radion. Har efteråt fått höra att Anton Udd som stod och väntade på TC för att springa andrasträckan då blev, på marbo, "sketanervöser". Men, varken Stefan eller jag höll i orienteringen sista biten vilket resulterade i en sunkig sträckplacering.

Minns Ungdomens 10-mila i år. Eftersom jag var tre år för gammal och inte fick springa var jag istället med som coach. Detta var förmodligen, bortsett från 10-mila 2004 då jag åkte med som reserv, enda gången jag åkt på en stafett utan att springa. Min motivation innan var väl sådär, jag var inte jättesugen på att krypa ut ur tältet klockan två på natten, men tänkte att det kan jag lika gärna göra. Sagt och gjort, upp ur sovsäcken, på med kläderna och ut i den ljummna nattluften. Hann precis upp för att se starten på herrstafetten vilket innebar en rasande vild hare samt 81 galna orienteringsungdomar med pannlampa på huvudet, springande ut i natten. Som vanligt slår tanken mig medans jag betraktar spektaklet; Vad håller jag egentligen på med? Kan någon diagnosticera min sjukdom? Men, upptäcker jag efter ett tag, man måste vara där för att förstå. Stämningen på natten, klubbsammanhållningen och lagkänslan var helt fantastisk! Jag skulle kunna dygna för att få vara med om samma sak igen. Våra ungdomar gick som spjut i skogen, vilket självklart gjorde det hela nervkittlande och spännande. Vårt herrlag gick, 09:01:50, i mål på en mycket bra 37:e plats, medans vårt damlag gick i mål på en suverän och något osannolik 13:e plats, klockan 08:09:34. Något osannolik därför att medelåldern var ruskigt låg, förmodligen en av de lägsta, 14,4 år!* Självklart ska vi inte glömma våra "upp-till-12-åringar" som på fredagskvällen gjorde en superbra insats i sin stafett, där de placerade sig som 22:a respektive 43:e lag. Allt detta genomfördes av Markbygdens ungdomar till en, åtminstone under de ljusa timmarna, högljudd hejarklack som visade vad de kunde, minst sagt.

Ni kan lita på att jag åker med nästa år igen, oavsett förhoppningar eller mål placeringsmässigt. Det är bara så otroligt roligt att se en nybildad tävlingsklubb frodas och ha kul tillsammans. Det är oslagbart.

*Uträknad (i huvudet) på de namn som står i resultatlistan, nämligen Josefin, Elin, Pernilla, Lisa och Anne.

Konsten att lära en gammal hund att sitta

Att lära gamla hundar sitta är inte det enklaste, speciellt inte när man själv är en nyslickad valp, i alla fall i gamlingens ögon. Jobbar just nu med en man som jobbat i fabriken i dryga tio år eller liknande, men som är ny sedan ett halvår sedan vid vår maskin. Han har sina små egenheter, är ganska trevlig, känner min far, men han är också fruktansvärt envis. Han tror att det är hans lära som gäller, punkt slut. Han avbryter inte när man försöker förklara nåt, han bara skiter i det. Sedan är hans oförmåga att prioritera bort det han just för ögonblicket håller på med mot något aningen fatalare en aning störande, då det blir jag som får göra allt skitjobb medan han står och kopierar pallappar.

Veckans dialekt: Henrik Torehammar, Brunchrapporten i P3. Jag trodde aldrig jag skulle få höra någon prata behaglig östgötska, men han kan!

Minns en gång för ett antal år sedan när pappa och jag var på väg hem från Svenljunga eller Tranemo - vi körde i alla fall på den vägen. Pappa körde, jag hade förmodligen inte åldern inne, så i en kurva såg vi båda en ekorre som blivit överkörd ligga på asfalten. När vi hade kört förbi ekorren svor pappa, jag frågade vad som stod på och han sade "Den levde. Jag skulle kört på den."

Såg en överkörd fågel på vägen som fortfarande levde när jag körde hem från träningen idag. Jag missade.

Det är ganska anmärkningsvärt hur en frisör kan hålla igång en fullständigt meningslös konversation tillräckligt länge för att man inte ska få känslan av ohövlighet. Dock är det inte lika enkelt för mig; när jag idag blev klar med klippningen kändes det som jag hade gjort två arbetsdagar på en, jag var helt slut! Jobbigt var det.


Tog denna bild när jag hade kört av från parkeringshusets tak i Kinna. Då hade den temperaturen gått ner 3 grader från det att jag körde iväg.

Kan efter ännu en svettig dag meddela att på bandet jag springer och plockar wellpapp uppmättes idag 38 grader celsius. Knappast hälsosamt.

Fick tips om en urskön sida med underbara särskrivningar, syftningsfel och liknande som förekommer i vardagen, i tidningar och på diverse skyltar. Den skönaste på länge var nog Aftonbladet den 4 juli där det stod:

Rumänien: Läkaren skulle bara göra ett snitt i mannens testikel - istället skar han av den 33-årige patientens penis. Får skadestånd.

Skickligt att ändå få stånd, trots ingreppet.

En helvetes massa tjôt

Man kan ju undra vad som ska till för att jag ska uppdatera här. Kan det vara för att jag än en gång har upptäckt det härliga i att blogga? Eller för att jag känner att jag har något oerhört viktigt att berätta? Eller kan det vara så skandalöst att jag inte har något annat utan bloggar i ren tristess?

Nån gång slog tanken mig att operera bort svettkörtlarna. Av någon anledning har denna tanke slagit mig igen. Hinkade i mig tre liter vatten innan jag sprang till start, fem muggar på väg dit och sju stycken tio minuter innan start, men vad fan hjälper det? Likt förbannat är man torr som fnöske i munnen, blöt som en fisk och dödstrött när man kommer till ettan och det enda man kan tänka på i tre kilometer är "Vid sexan ska det finnas vatten!". Ni kan tänka er besvikelsen när jag kommer till den kontroll jag trodde var min sexa och inte hittar något gudabenådat vatten! Människorna runt omkring blev nog en aning förvånade när jag sade "Men, här finns ju inget vatten! Aha, jag är vid fel kontroll." högt och ljudligt.

Kan någon komma på ett sätt att få Holmberg att sluta komma på nya smeknamn på mig hela tiden? Det senaste, .K (uttalas punktK) är en aning irriterande då den får mig att likna en förkortning. När Evelina hakar på och börjar kalla en för "fatass", vilket enkligt henne och Kajsa är den engelska översättningen av Knubbe, blir det liksom för mycket.

För er som undrar är den engelska översättningen av Johan Knubbe "Jouhaan Knuub". Inget fatass där inte!

Så det så.

Klunka inte Mintuu första gången ni dricker det. Fråga Martina.

2 dar i rad!

Nej, det är ingen synvilla. Jag har uppdaterat igen.

Var på Brodalsskolan i Norrahammar och genomförde en lektion om rättvis handel i en årskurs sexa idag. Utanför deras klassrum hängde elevernas krokar med de obligatoriska namnlapparna ovanför. Där jag gick och spanade efter sköna bilder hittade jag två som, otroligt nog, satt bredvid varandra och som det var en liten, obetydlig skillnad på.


Här har vi den första...


... och där är den andra. Jag undrar om de kommer hamna på samma ställe till slut.

Nej, skylten sitter faktiskt kvar.

Jag bara måste...

Alltså. Detta var det sjukaste på länge.

Gick förbi nån hälsobutik, tror det var Life, på hemvägen från skolan idag och såg denna oskyldiga lilla skylt i ett av fönstren. Först tänkte jag inte så mycket på vad jag såg, men när jag, fem meter bortanför fönstret, stannade tvärt samtidigt som en kvinna som gick misstänkt nära bakom gick in i mig, slog det mig. Var det en dubbel säskrivning? Jag vände på klacken, gick tillbaks och kollade om jag verkligen hade sett rätt, vilket jag uppenbarligen hade. Kvick som jag är håvade jag fram mobilen ur fickan, knäppte en bild rätt in i fönstret och började gå därifrån, ganska nöjd med mig själv.

Men det kändes inte rätt. Någonting fattades. Med tanke på att jag vid motsvarande tidpunkt kände mig en aning uppsluppen och på bra humör är mitt följande beslut aningen mindre sjukt. Jag vände igen, klampade in i butiken och upplysten personalen, rätt och slätt, att de hade gjort ett fatalt grammatiskt fel och att jag förmodligen skulle få för tidigt håravfall om jag gick förbi imorgon och såg skylten sitta kvar. Jag stannade inte tillräckligt länge för att se om de tog ner skylten, men det får väl tiden utvisa.

Goodnight and Goodbye.

Men palla ämne...

Är man tillräckligt trött om man lyckas somna precis vid ingången till Intercity-tågen, sittande på det stenhårda golvet med hakan i ena handen och ett låg-hög-frekvent buller ständigt ringande i öronen? Ja, jag tror det.

Funderar på om jag någon gång kommer att glömma vad jag heter. Just nu känns det som om jag glömmer allt annat utom det. Eller?

Sitter nu på tåget till Jönköping, har således bytt i Skövde. Killen bredvid mig har fånglott på Systrarna Graaf i aftonbladet i snart tio minuter, jag har räknat. Här har jag i alla fall plats.

Är det inte rysligt skevt att man ska behöva betala 48 kronor för att få åka tåg från Töreboda till Skövde, motsvarande 17 minuter, sittande på golvet, medans det från Skövde till Jönköping, motsvarande 69 minuter, kostar 67 kronor? Det tycker i alla fall jag.

Hubbabubba

Jag har, sedan jag var en liten dum knatte, alltid velat äta Hubbabubba, men jag har inte fått tillfälle till det. Förräns idag. Smet in på Videomix på vägen hem - den helt klart bästa godisaffären i stan - för att köpa lite godis till mig och andra, då jag fick en skymt av en skylt: "Hubbabubba - 1 för 5, 3 för 12!". Vad gör man? Man köper tre stycken, totalt 15 tuggummin, och äter upp allihopa på en timma. Först är de sådär sura och goda som bara sockertuggummin kan vara, mjuka och precis lagom tuggmotstånd, helt enkelt underbara! Efter ett tag är de fullständigt smaklösa, stenhårda då det känns som om jag tuggar ett örngott, helt enkelt underbara!


Färgen matchar min tavla, som faktiskt hänger lite snett, nu när ni säger det.

Föresten, grattis Moder, på födelsedagen!

Gränsvärden á la Adams

Så till ett citat ur Liftarens Guide Till Galaxen som är tillägnat alla matematiknördar varav ingen alls läser detta. Men å andra sidan, det gör ju ingen annan heller, det beror bara på hur man ser det.

"4. Befolkning: Ingen.
Det är välbekant förstås att det finns ett oändligt antal världar, och det beror förstås på att det finns ett oändligt utrymme för dem att vara i. Men alla de är ju inte bebodda, därför måste det finnas ett ändligt antal obebodda världar där det inte bor nån. Om man dividerar ett ändligt antal i oändlighet får man nästan ingenting kvar, så genomsnittsbefolkningen i universum kan sägas vara noll, och då kan man också säga att hela befolkningen i universum är noll, och att om man träffar folk här och där så är det bara för att man inbillar sig det."

Lite logik sådär på måndagskvällen också.

p= Musiken är dålig.
q= Musiken är svensk radiomusik.
r= Musiken är Kent.

(q∧¬r)⇒p

Eller hur?

Klaga på bara

När ni läser detta vill jag att ni antingen gör det med en fruktansvärt bred dialekt. Ni har att välja mellan småländska, värmländska, östgötska och norrländska.

Asså dessa jävla domare. De kan ju fan inte döma en enda jävla match, tripping hit och tripping dit va fan, det är ju mitt lag som ska spela i powerplay, så är det ju alltid för helvete! Å du, klaga inte på att jag svär för det gör jag fan precis så mycket jag vill, du är ingen domarjävel som ska komma hit och vifta med armarna. Fan asså okej jag kanske håller på Färjestad/HV71/Linköping/Timrå men fan asså domaren måste fan va konsekvent. Jag menar, det bästa laget borde ju vara det som spelar mest i powerplay och eftersom mitt lag är det bästa laget så säger ju det sig självt. Ni får säga vad fan ni vill om att jag kanske inte lyckas vara helt objektiv med jag blir så jävla förbannad!

Inspiration hämtad från aftonbladet.se:s diskussionsforum och egna förutfattade menigar.

Humor

Bjuder på ett, ganska långt, citat från Liftarens Guide Till Galaxen, som jag just nu läser om.

"I begynnelsen skapades universum.
Detta har senare gjort många människor upprörda, och har i vida kretsar betraktats som helt förfelat.
Många folkslag tror att universum skapades av någon gud, men Jatraviderna på Viltvodel VI tror att hela universum i själva verket kom fram när en varelse kallad Den Store Gröngölingen råkade snyta sig en dag.
Jatraviderna, som lever i ständig skräck för någonting dom kallar Den Stora Vita Näsdukens Ankomst, är små blåa varelser med mer än femtio armar var. Dom är unika, eftersom dom är det enda släktet i världshistorien som uppfunnit spray-deodoranten före hjulet."

Ta det lugnt!

Tänkte förtälja en historia som en klasskompis till mig var så vänlig att dela med sig av på en förmiddagsrast när våra huvuden var fyllda av derivator och integraler.

Min kompis lumparkompis, som historien handlar om, skulle åka bil mellan Jönköping och Göteborg, vad han skulle göra i västkuststaden förtäljer inte historien och är heller inte viktigt, det är resan dit som är intressant.

Ni vet, de nyare modellerna av hastighetskameror som sitter uppe på vägen mellan Jönköping och Borås är mycket spännande. Det tyckte också vår kille, speciellt när han efter att ha missat en hastighetsskylt inte visste vad det var för högsta tillåtna hastighet. Han var relativt säker på att det var 70 men för att vara riktigt säker på att kameran inte tog kort lutade han sig framåt och kisade mot objektivet. KLICK. Jävlar, tänkte vår kille, jag var ju nästan säker på att det var sjuttio. Så han vände.

Han körde tillbaka, samma väg som han kom, vände igen bortanför hastighetsskylten, och körde samma väg som innan. På skylten han passerar står det 70. Okej, tänkte vår kille, nu ska jag sejfa. Så han kör förbi kameran i 50, även denna gång gloende in i den. KLICK. Men va i ¤%&/%¤%!? Han vänder igen. Kör förbi kameran i 30 den här gången, fortfarande tittandes in i kameran. KLICK.

Okej, nu skiter jag i det här, tänkte han, och åkte vidare till Göteborg.

En vecka senare, med händelsen stadigt bakom sig, fick vår kille tre brev från Vägverket. Han hade fått tre böter, för körning utan bilbälte.

Alltså, det var en kamera som tog kort på alla bilar, oavsett hastighet, och eftersom vår kille hade lutat sig framåt så intelligent och stirrat in i kameran varje gång han körde förbi syntes bristen på bilbälte lika synligt som månen en stjärnklar kväll.

Skärtorsdag

Fick nyss ett telefonsamtal angående någonting som inte har något med detta inlägg att göra. Men jag behöver dock er åsikt i frågan som dök upp under samtalet.

Motparten, dvs personen i fråga som jag förde en konversation med, ämnade förklara hur denne skulle spendera sin påskhelg, varvid han sade "Jag och min flickvännen ska åka till hennes land." Det är ordet land jag hänger upp mig på. Först förstod jag inte alls, utan tänkte så det osade varefter jag frågade vad han menade. Uppenbarligen menade han inte ett land i den bemärkelsen jag uppfattade först men avfärdade, ett land med gränser och styrelseskick, till exempel Venezuela. Han menade lantställe. Nu kommer det osannolika; jag brydde mig inte om att klaga på min samtaspartners något bristfälliga användning av svenska språket som brukligt, utan det var han som inte ville släppa det! Äntligen, tänkte jag! Jag är inte ensam!

Frågan jag funderar på är således, finns det en obestämd form av substantivet "landet" i det fallet att "landet" är synonymt med "vyschan" eller "mitt-ute-i-ingenstans"? Vad i så fall? Formen "land" är ju uppenbarligen mycket svårförstådd, även för folk med min kollosalt avancerade språkliga intelligens.

Jag var ironisk.

Sista dagen på VFU:n är avklarad. Så nu är det tillbaks till skolbänken och inte framför dessa som gäller. Får väl se hur det går med åtgärdsprogrammet, just nu ser det relativt brunt ut. Nån som kan komma med tips?

Hilfe

Det var la då själva fan. Ska den här dagen fortsätta på samma spår kommer den sluta med antingen att jag drunknar eller att huset exploderar. Jag tror jag skulle välkomna det första.

Mitt efternamn verkar vara på allas läppar i skolan. Det går inte att gå någonstans utan att mötas av ett förbannad hånleende. Plus att några elever har fått för sig att driva med mig till den milda grad att jag tror jag snart kryper ur mitt eget skinn. Dessa tjejer har fått för sig att börja "flirta" och det är vidrigt jobbigt, då både jag och de vet att de bara löjlar sig. Men vad ska man göra. Jag testade att ignorera men det gick åt helvete. Så ge mig förslag bara.

Fick reda på de där gudsförgätna gruppindelningarna till redovisningen av åtgärdsprogrammet nästa torsdag. Gissa vem som är i min grupp. Det är så man vill döda.

Till råga på allt så har den där jävla snön kommit också. Jag hatar snö. Den är bara i vägen. Igår morse var det en kille som sprang till bussen och gjorde en sån fruktansvärd vurpa precis när han skulle hoppa på. Han flög upp i luften och satte sig sedan stenhårt på rumpan. Jag skulle tro att det kändes ungefär som att få en container droppad på arslet.

Okej.

Testa att springa orientering på Herrestadsfjället i Uddevalla med 1) en malande huvudvärk som inte gått över på en vecka, 2) en smärta i knät som inte har någon som helst förklaring varifrån den kommmer samt 3) svett blandat med hårvax som rinner ned i ögonen på grund av saknad av ett någorlunda anständigt pannband. Det är fasen inte lätt.

Testa också att slå Kajsa på monopol. Det är till synes omöjligt.

Testa att försöka sova till Múm's låt The Land Between Solar Systems. Det är inte särskilt svårt.

Testa inte att köra minibuss med handbromsen i. Det går inte.

Bjuder på några bilder från PhotoBooth.

Jaha, då beger vi oss snart upp till Herrestadsfjället i Uddevalla för att köra långdistansorientering. Ska bli riktigt spännande, då terrängen är drömlik där uppe, långa fina berghällar och riktig "fjällterräng".

Gårdagens enda riktigt genomförda träningspass blev för min del något av en succé. Ett kontrollplock på 5,5 kilometer gick på 40 minuter, enbart 8 sekunder långsammare än bästa sandait, Oskar Ljungqvist. Så visst, när det är riktigt svår orientering kan jag fortfarande hävda mig, men så fort det blir lite löpning hamnar jag efter, men det är väl inte så konstigt.

Tänk vad kul man kan ha med en applekamera. Speciellt om man sitter i mitten.

Uppgivenhet

Sitter i någon blandning av en bygdegård och vandrarhem utanför Uddevalla och stjäl bandbredd från någon oförsiktig stackare utan vett nog att skydda sitt trådlösa bredband. Hoppas dessa oförsiktga människor förökar sig så vi får fler av den sorten, jag klagar verkligen inte.

Lyckades springa en träning innan jag blev sjuk igen. Huvudvärken har gått över nu med paracetamols hjälp, men för en halvtimma sedan var värken inte nådig. Det kändes som om huvudet skulle spricka så fort jag öppnade ögonen. Tack och lov har jag ett enkelrum så jag smittar i alla fall inte ner andra mer än nödvändigt.

Sympati och empati är två begrepp som går hand i hand och just nu känner jag båda två. Problemet är väl att jag inte kan vara riktigt empatisk eftersom jag per definition ska handla utefter min sympati, vilket är oerhört svårt att göra. Men jag försöker.

Världen är bra ironisk. Jag ahr inte kunna tränat med Sanda på fyra veckor och nu när jag äntilgen åker i väg på läger med dem så är det förstås jag som måste bli sjuk. Jag önskar verkligen inte någon annan olycka men jag bara undrar varför det jämnt måste vara jag. För det är det.